Ystad Djurpark
Jaha, då var det andra dagen av utflykter och då stod Ystad Djurpark på tur. Det började med att vi körde helt fel eftersom det inte fanns en enda skylt var man skulle köra från E65an.. skitdåligt. (Det måste vara en man som äger parken för det var sjukt dåligt planerat med skyltar osv). Iallafall så kom vi dit till slut och fick ett inre utbrott när vi skulle betala och dom tog fullpris för familj. (jag är inte snål, men ekonomisk och det finns nästan alltid familjebiljetter var man än är!) Men annars var parken fin och vi fick se många djur. Jag brukar inte gilla Zoo och djurparken eftersom det känns som djurplågeri men här hade djuren stora ytor att röra sig på så det var helt okej. Förutom vissa smågrejer, typ avsaknad av familjebiljett, avsaknad av skyltar både till djurparkren och inne på området och att det inte fanns någon personal äldre än 14 i cafeterian så ver det ganska så bra :)
'
Skånes öppna landskap.
Lillharpan övar på barnvagnskörning.
Hela ligan var med. Lillharpan, Yoda och Y tyckte också det var kul att gå på djurpark.
Y:s lilla bebis var också ganska nöjd hela dagen!
Lillharpan ville ta med sig en miniapa hem.
Djurparks-snyggo.
'Kevins favvisar - Alpackorna!
Imorgon hoppas jag fan på sol så att vi kan få lite poolhäng och lugn och ro. Blir det dåligt väder blir det till att googla och hitta en ny utflykt!
Glimmingehus
Har ni tänkt på att när man är utomlands så sightseear man som fan och sen när man är hemma så gör man det aldrig? Man vet fan knappt vad man kan se som ligger runt sitt egna hem.
Sååå idag när vi vaknade och det var igenmulet på himlen så var vi ju tvugna att komma på nånting att göra. Två stycken småbarn klarar inte pressen att sitta stilla framför tvn hela dan så jag googlade lite och kom fram till att jag aldrig sightseeat nånting alls runt omkring Malmö. (Förutom brofästet, men jag vet inte om man kan kalla det för sevärdhet) Så vi styrde den nya vita fina Golfen mot Österlen och Glimmingehus. Det var faktiskt jätteintressant och det var barnvänligt dessutom. Det kostade bara 60 kr per vuxen att gå in och då var det gratis guidad tur också så det var ju dessutom billigt :)
Barnen tyckte att det var jättespännanden att gå runt inne i borgen och höra historierna hur folket bodde och vad man gjorde där. Jag tyckte också att det var ganska intressant så detta rekommenderas!
Det började med att man med klossar skulle bygga en likadan borg som Glimmingehus.
Pappa tyckte det var roligast!
Högst upp i borgen!
Många trappor, jag som är mest otränad blev nästan anfådd.
Tjejerna fick plocka blommor i örtagården med hjälp av en medeltidsklädd tant.
Mysdag!
Avslutades i Skillinge med middag på hamnrestaurangen. Myspys!
Imorgon drar vi till Ystad djurpark!
Min bejb
Jag har turen att ha en så snygg, snäll och generös man som bara skämmer bort mig med allt. Inte så mycket med presenter men mest genom att bara vara där när jag behöver honom :)
Häromdagen satt jag och knorrade över att min parfym började ta slut och jag satt och kollade runt och kanske skulle beställa en på nätet men gjorde aldrig slag i saken.
Och idag kom han hem med detta:
Tummen upp på den eller?
Mmmmmm.... Brösthår....
Förritiden hade man sovmorgon på helgen
Jag kommer ihåg en tid då man hade sovmorgon, den är ganska avlägsen nu, men en gång i tiden så hade jag sovmorgon vaaarje helg och jag älskade det!
Nuförtiden blir det ett kryss i taket om man får sova längre än till 8.
Igår blev man väckt av skrik och bråk vid halv åtta, Kevin var uppe och höjde rösten och satte på en film så vi iallafall kunde sova en timme till kanske. Sen var det bara att gå upp, det var ju iallafall jättefint väder så vi åkte in till den där lekplatsen inne vid stadsbiblioteket ni vet? (Nä, jag visste inte heller att där låg en speciell lekplats men det gör det tydligen!) Så vi var där en stund och sen gick vi en runda i Kungsparken. Mysigt och verkligen vårväder!
Sen på kvällen dumpade vi av barnen hos farmor och farfar och sen åkte vi upp till Ängelholm till min faster.
Det är så roligt för min faster och hennes man är riktiga vinmänniskor. Åker jorden runt för att besöka vingårdar och vet exakt allting om vin. Dom ööpnar alltid en 3-4 flaskor förklarar vad det är och vilken druva och allt sånt som man bara tycker låter som rena latinskan. Och Kevin sitter där och bara nickar och "ja, men jag tar den där.. andra.. eller första.. eller det går bra vilken som" Han är så söt :)
Idag fick jag lite sovmorgon iallafall. Kevin var uppe tidigt och skulle på simskola och jag stannar naturligtvis i sängen då. Sen kom han hem med bullar och frukost och sen åkte dom iväg igen och ska gå på gympa så nu har jag lite ensamtid. Fint som snus :)
Glöm inte titta på Vasaloppet och slumra lite emellanåt, perfekt söndagsnöje!
Pomp de lux
Denna helgen har det varit fullt ös hela helgen. Igår var jag o Kevin på Kockum Fritid och simmade en kilometer! Sjukt duktiga var vi. Det blev en stund i solariet också. Döskönt. Efter det så skulle Kevin iväg på lagfest eller nåt och jag skulle hem till Lillharpan som blev ett år närmre den magiska 30-årsgränsen. Det blev melodifestival och vin för dom andra. Själv skulle jag upp tidigt och iväg på barnklädesparty med kidsen. Pomp de lux var det som gällde och det är verkligen the shiet. Så jäääkla söta kläder så det är sjukt! Det blev ganska dyrt men det var så gulligt så det gick ju inte att hålla sig. Dessutom har jag suttit och klickat hem en massa barnkläder på Tradera. Det har alltså blivit en dyr dag kan man säga.
Ni kanske undrar om vi inte ska flytta ihop snart? Jodå, vi är numera halvsambos. Det stora problemet är min älskade Mulle som Kevin är allergisk mot. Jag är helt oförmögen att avliva honom och det är än så länge ingen som kan ta hand om honom. Så dom veckorna som någon annan bor här så bor jag hos Kevin helt enkelt :) Mina föräldrars grannars dotter bodde här förra veckan till exempel och nästa vecka ser det ut som att Tvillingmamman bor här. Vi får se hur det slutar, helt enkelt. Det är ganska jobbigt som det är nu men Mulle är ju min bebis, vi har varit ihop längre än vad Kevin har haft sina barn så att det är inte världens enklaste vad man ska göra.
Förhoppningsvis kommer det snart vaccin mot kattallergi. Om typ 10 år.
Just nu sitter jag och väntar på att spela korpenmatch. Vi har samling 20,45 ikväll. Kul. Jäääätteroligt att spela så sent, men what to do liksom? Man måste ju få komma ut och kötta lite.
Tjejerna bara älskar alla mina solglasögon jag har i bilen.
Så jag fortsätter uppladdningen inför matchen här med ryggläge på soffan. Är det inte så man gör?
Och så var det lördag
Och så var det lördag igen. Tiden går så jävla fort så att man blir livrädd. Jag är redan 30 år och 11 dagar gammal. Jag längtar redan tillbaka till Thailand så att det nästan gör ont i själen och jag sörjer min absoluta favoritartist. Whittan.
Jag utlyste tre dagars landssorg den dagen hon dog. Verkligen. Jag har i tidigare inlägg berättat om hur jag legat och lyssnat på hennes kassetter när jag var liten, på min gamla radio som knappt höll ihop. Hon var.. ÄR... en av vår tids största artister, den största sångerskan. Vem fan var Michael Jackson jämför med Whitney Houston? Han kunde för fan inte ens sjunga ordentligt. Men tyvärr dog hon inte nu. Hennes röst har varit död sedan länge. Tragiskt men sant. Man kan säga att Bobby Brown dödade henne. Och hennes karriär.
Sitter och kollar på Bodyguard i min ensamhet. Har varit barnpassare ikväll. Det gick jättebra. Vi åt pastaälgar och falukorv och sen kollade vi på Wall-E. Eller rättare sagt, dom kollade på film och jag kollade på Whittans begravning på datorn. Kevin trillade in vid 21 och somnade på soffan och jag tvingade precis in honom i sängen eftersom han ska upp på simskola JÄTTEtidigt imorgon. Han och barnen tycker såklart att jag ska följa med, men jag han vänligt men bestämt förklarat att min sömn är viktigare än att dom lär sig simma. Dom förstår inte riktigt vad jag menar eftersom dom tycker att det är fullständigt normalt att gå upp klockan 6 en söndag. Sjukt.
Men idag har vi iallafall varit och åkt skridskor. Jag låg ner mer än vad jag stod upp men Kevin tyckte iallafall att jag var duktig. Han har fått för sig att vi ska köpa rullskridskor till sommaren. Jag undrar om det är något fel på honom och försöker påminna honom om den gubben som jag höll på att ta livet av med skateboarden förra våren när han tvingade mig att provåka. (Jag skulle hoppa av skateboarden men istället sköt jag den rakt fram så den fastnade under en cyklande gubbes trampa så han nästan trillade av cykeln. Jag landade på ena benet på nåt konstigt sätt och sträckte ena sidan på ryggen. Mmmm. Jättekul)
Sötnosar.
Nu ska jag kolla färdigt på Bodyguard i min ensamhet och sen krypa ner bredvid min mysiga badpojke!
Borta bäst men hemma är bra det också, del 2
Ja, då fortsätter vi.
Efter vi legat ett par dagar vid poolen i Khao Lak började Kevin bli rastlös och ville göra nånting. Jag som kan ligga stilla i samma position i soffan en hel vecka tyckte att han överdrev. Han ville gärna åka iväg och snorkla och jag var inte alls sugen på att sitta på en båt en hel dag, så han åkte själv iväg till Similan Island som ska ha en av dom bästa dykvattnen i världen. Han tyckte att det var en helt underbar upplevelse och jag är glad att han åkte han såg bland annat jätte-sköldpaddor och delfiner!
Dagen efter så bestämde vi oss för att hyra en moppe och köra runt lite. Det som jag tyckte var lite läskigt är att det är vänstertrafik i Thailand och det är sjukt svårt att ställa om sig i huvet på hur man ska svänga och att man kör på rätt sida om vägen. Så Kevin fick köra. Vilket betydde att då kunde jag luta mig tillbaka på bönpallen och bara peka var vi skulle. Precis vad jag gör bäst liksom.
Utmed vägen hittade vi en skylt med ett vattenfall och bestämde oss för att köra dit. Förmodligen satt skylten lite fel och vi kom in på grus-"vägar" som man mer kan kalla kostigar. Vid ett tillfälle hade halva stigen rasat ner i en bäck och vi funderade allvarligt på var fan vi var på väg. Vi båda började tänka på den där skräckfilmen vi såg för ett tag sen - Wrong Turn - där inavlade monster som bor mitt ute i ingenstans äter upp turister som kört fel. Men fan ta den som ger sig och till slut kom vi fram till vattenfallet.
Vi bestämde oss för att bada där också eftersom vattnet var så fint och vi var helt ensamma. När jag hade gått halvvägs ut så tittar jag ner vid min fot och då kommer där en livs levande kräfta gående bara ett par centimeter från stortån. Jag börjar såklart skrika rakt ut och det blev jag sen mobbad för resten av resan. Hmpf.
Vi körde sen vidare norrut och hittade en nästan helt öde strand, Bangsak Beach. Bara en liten hydda låg vid stranden som severade mat till mestadels lokalbefolkningen. Det fanns inga hotell eller solstolar så lång ögat kunde nå på båda hållen och vattnet var helt kristallklart, det var bara några thailänade som badade. Helt underbart. Här spenderade vi några timmar i solen.
Jag som är helt fruktansvärt livrädd för att bli magsjuk när jag är utomlands kunde inte ens i min vildaste fantasi få för mig att äta nånting från restaurangen på stranden. När man ser att dom diskar tallrikarna i typ världens skitigaste vatten så känns det sådär. Men det är ju såklart säkert där som maten är som bäst. Det är bara i huvet det sitter. Kevin beställde såklart in mat och jag åt också lite, det var ganska gott fastän det ser ut som nåt katten kräkt upp.
Överallt fanns det skyltar med "Tsunami evacuation route" men detta var nog den mest hemsnickrade flyktvägen vi såg. Det fanns också vita stora hus överallt som nog ska fungera som safehouse om en ny tsunami skulle komma.
På hemvägen körde vi också förbi ett minnesmonument som rests mitt inne i skogen. Det såg inte mycket ut för världen, men det var en svensk som designat det!
Efter vi spenderat 7 nätter i Khao Lak drog vi vidare till Phuket och Nai Yang-stranden. Vi checkade in på världens lyxhotell: Indigo Pearl hotel. Om ni någonsin har en eller ett par nätter över i Thailand så tycker jag att ni ska besöka detta hotellet. Helt underbart lyxigt! Vi kom dit samma dag som jag fyllde år och jag fick en egen liten årta serverad på kvällen på rummet.
Här kommer lite lyx från lyxhotellet:
2 stycken vuxenpooler som inte tog in barn under 16 år. Perfekt! Inga skrikande jävla ungar!
Skithärliga pooler.
Eget badkar på balkongen!
Varje kväll klockan 19 kom dom och ställde ut mygg-rökelse på balkongen och bäddade rätt sängen och tömde papperskorgen.
Dom serverade melon i små hopvikta båtar vid poolen och vatten med is ett par gånger om dagen.
Sooool vid poolkanten.
Jobbigt snygg badpojke.
Och här sitter vi, pigga och glada på tåget hem efter 15 timmars resa. Det var minusgrader och snö som mötte oss på perrongen på Kastrup, svinigt kallt!
Och när jag kom hem var det iallafall en som hade saknat mig:
och om man kollar på mina vader så är det nog typ en miljon mygg ungefär som saknar mig i Thailand just nu. Jävla myggjävlar! Och ingenting fungerade för att hålla dom på avstånd!
Så det var vår Thailandsresa. Helt underbart har det varit och vi börjar redan planera nästa lilla utflykt :)
Borta bäst men hemma är bra det också
Då var vi hemma igen. 06,50 landade vi i morse på Kastrup. Klockan är nu 16 men enligt tiden min kropp är inställd på är den 22 så jag börjar bli lite smått nannig. Men det gäller att hålla sig vaken till iallafall 21 ikväll så att man kommer rätt in i tiden. Men vi börjar från början och vi kör väl lite fotokollage eller?
Here we go..
Här har vi precis kommit till Bangkok och tagit oss till vår skytrain-station Asok. Hotellet vi bodde på låg helt okej och det tog typ 10 minuter att gå till skytrain-stationen. Det är ju ett helt perfekt sätt att ta sig omkring i Bangkok. Tåget kommer varannan minut och är sällan eller aldrig försenat. Tågen är nåstan alltid proppfulla men det går fort att ta sig överallt så det är lugnt. Vi kom fram på söndagen och eftersom vi ville hinna med att gå på weekendmarket Chatuchak var det bara att ta tjuren vid hornen och leta upp var vi skulle. Vårt skytrain gick hela vägen och vi skulle hoppa av på endstationen Mo Chit som låg precis vid marknaden. Från tåget så såg man hela marknaden och den är så sjuuuukligt stor! Plåttaket som täckte hela markanden räckte så långt ögat kunde nå på alla håll.
Ja, vi hoppade iallafall av och följde lämmeltåget på rätt håll in på marknaden. Efter ungefär tio minuter hade vi redan noll koll på var vi kom ifrån eller var vi skulle gå. Dom små små gångarna ledar överallt och ingenstans. Men vi spenderade ändå nästan 4 timmar på marknaden och sen skulle vi bege oss in till stora shoppingcentret MBK för att spendera lite mer pengar. Precis innan vi skulle hoppa på tåget köpte Kevin lite mat från en sån vagn som säljer typ kyckling. När jag säger typ kyckling menar jag att det är egentligen ingen som vet vad det är, det kan lika bra vara någons katt som ligger där på grillen. Kevin stoppade glatt in i munnen och gick vidare. Efter ett par minuter hör jag *ulk* *ulk* "GE MIG VATTEN!!" Kevin hällde i sig vatten och förklarade därefter att han hade fått en bit lever i munnen. Och sen hade han stoppat in en bit friterad banan för att kunna svälja skiten, vilket bara gjorde allt värre. Mums liksom.
Vi hoppade på tåget igen och av på Siam där det är gångavstaånd till MBK. Där gick vi loss lite till med plånboken och avslutade med en välförtjänt hamburgare på Burger King :)
Dag 2 körde vi lite sightseeing. Precis utanför hotellet stod det en nisse och sålde taxi så vi prutade till oss en sån och fick åka genom stan i nästan en timme för 200 baht (50 kronor). Billigt! Vi tog oss då in till Wat Pho, Reclining Buddha (eller recykling Buddha som min mamma säger :)
Kevin står och väntar på sina skor. Man får inte ha skor på sig inne i templen.
Vi gick omkring där inne ett tag och kollade på alla guld-buddhor och smyckade tempel och sen gick vi ner till floden för att ta en liten båttur. Vi väntade först på den allmänna färjan som går precis som en buss fast på floden. Men sen tog vi istället en longtailbåt till båt-centralstationen.
Båtchaffisen var ganska cool, vi fick provköra :)
På kvällen skulle Kevin "överraska mig med en grej" och vi åkte iväg ifrån hotellet och glatt oventandes så tog Kevin mig dit vi skulle. Jag kommer inte ens ihåg vad det hette för paniken grävde tag i mig bara vi stod utanför byggnaden - ett skyhögt hotell. "Ska vi in där?" sa jag. ""japp, till översta våningen!" svarade Kevin och tyckte att det var "en cool grej". Jag tyckte inte alls att det var lika coolt och jag kände hur hjärtat bara ville hoppa ur kroppen på mig. Vi tog först en hiss upp till 19:e våningen där man skulle betala och åka vidare. Vi betalde och ställde oss vid nästa hiss för att ta oss upp till 80:e våningen eller nåt liknande. Jag bara kände hur jag blev mer och mer kallsvettig och Kevin undrade vad det var med mig. Grejen är att vi pratat hur många gånger som helst om vad vi ska ge varandra i 30-års present och jag har varje gång sagt att "Ge mig vad som helst utom någon form av höjd-upplevelse". Detta hade han inte ens tänkt på ikväll. Han tyckte bara att det var coolt. Det slutade med att efter vi stått och väntat på hissen i 10 minuter så börjr jag panik-gråta och bara springa därifrån. Kevin fick snällt be om pengarna tillbaka och vi tog oss ner på marknivå igen. Väl nere så rökte jag nog ett halvt paket och grät en stund till. Han ber fortfarande om ursäkt för den "coola" upplevelsen. Det får han göra ett tag till.
Istället tog vi oss till min mammas favvo-restaurang i Bangkok. Cabbages and condoms heter den. Allting är gjort i kondomer på stället och det var faktist coolt! Restaurangen ligger ganska långt in på en sidogata (Soi 12) till den stora huvudgatan Sukomvit. Ändå var det nästan fullsatt när vi kom dit och jättegod mat var det!
Dagen efter drog vi vidare till flygplatsen direkt på morgonen och flög ner till Phuket. Där väntade en transferbuss på oss för att ta oss till Khao Lak. Bilfärden tog typ 1,5 timme och stötdämparna på minibussarna där nere är inte vad dom borde vara. Jag blev sjukt sjösjuk efter typ en kvart och ville bara spy rakt ut men det var bara till att svälja. Fy fan. Som tur är var det svinkallt av ACn i bussen så det gjorde det hela lite bättre.
Vi kom ner lite senare på eftermiddagen och tog första midddagen på hotellets restaurang. Jättegod mat och låg precis ända nere vid stranden. Man kunde till och med sitta och äta på stranden om man ville.
Jag såg nu att vi inte fått med nån bra bild på hotellet från stranden men man ser lite här i bakgrunden. Jag vet att det ser ut som jag kissat på mig, men det var bara resultatet av en mini tsumani som jag inte alls var beredd på när vi tog en kvällspromenad på stranden.
Vi spenderade ett par lata dagar här vid poolen och stranden och bara njöt. Jag odlade lite soleksem och lite munsår och Kevin såg ut som en badpojke som jag skrev i förra inlägget. Så jävla orättvist.
Poolen låg bara 20 meter från stranden, restaurangen och strandbaren och jag kan verklligen rekommendera detta hotellet. Men det var verkligen stället man tog det lugnt på. Fanns inte överdrivet mycket att göra och hotellet (som ägdes av en tysk) var nästan bara bebott av tyska pensionärer. Detta resulterade i att även om Kevin var nuppe med tuppen och nere på stranden för att ta solstolar så var alla upptagna. Det var lite tråkigt. Dom jävla tyskarna måste nästan vara uppe klockan 5 för att roffa åt sig stolarna. Men vid poolen fanns det alltid stolar så det var inte precis så att man blev utan.
Vaaaaaarmt! Efter klockan 12 gick det inte att ligga i solen så parasoll och skugga var tvunget.
Solnedgång!
Snyggo.
Vig som ett kylskåp.
Ser det inte ut som att han står i havet?
Nu tar jag en paus och återkommer imorgon med fortsatt reseberättelse!
Vem har egentligen roligast?
Förra helgen var vi ute i bokskogen och promenixade. Jag tyckte att vi kunde "ta en kul bild".
Så här bra blev det:
"Ställ er nu fint här och så hoppar vi allihopa samtidigt. Nej, du kan inte hålla min hand samtidigt, då kommer jag sparka dig i huvet"
"Nej, men bli nu inte ledsen över att vi inte kan hålla handen! Vi har ju gjort det den senaste timmen!"
"Neeej, men ni ska inte titta på mig, titta på pappa och in i kameran!"
Fotograf-fail.
Finally! Eller, ganska bra iallafall...
Så nu vet ni hur man tar en promenad och får ett träningspass på samma gång, vasseguu!
The Great Godmother
Tiden går så fruktansvärt fort. Ibland känns det som om man fortfarande är 12 och sitter hemma i mormors kök och äter världens godaste köttbullar med såsopotatis. Ibland känns det som att man fortfarande är 7 och står och bakar pepparkakor i hennes kök och morfar sitter och lyssnar på radion och visslar i bakgrunden. När jag är hemma hos mormor kan jag fortfarande höra honom ibland. Han harklade sig alltid på ett speciellt sätt. Och så luktade han så gott alltid. Farenheit. Morfar. Det måste vara 15 år sen han dog nu och jag kan fortfarande komma ihåg varenda detalj av den dagen.
Precis som att jag kommer ihåg hur mycket jag älskade att vara hos min mormor och morfar. Jag var dagbarn hos min mormor från jag var född och fram till jag typ blev tonåring och inte tyckte det var kul längre. Min mormor började som dagmamma till min bror när han var ett par år typ i början på 70-talet och intalade sig själv att hon bara skulle ha honom och inte alls ha några barn hon inte kände. Sen fick hon det ändå och jobbade med det ända fram till pensionen. Hon har haft många barn genom tiderna och jag har nu sen i somras försökt hitta allihopa.
Mormor fyller 80 år på tisdag. Idag hade vi "alla dagbarn genom tiderna"-träff och det blev en ganska bra uppslutning. 13 stycken var vi iallafall, fast hon har säkert haft 30-40 barn genom alla åren. Många har flyttat utomlands, några fick jag inte tag i, några kunde inte komma, några hittade jag inte.
Under den perioden som jag växte upp hos min mormor så var vi ett konstant tjejgäng som var ungefär lika gamla och vi var där många år tillsammans. Vi hade värdens bästa uppväxt, med världens bästa mormor. För att hon var allas mormor, och oftast så grät man när mamma kom och hämtade en, för man ville absolut inte gå hem. Min mormor var väldigt noga med att alla skulle få vara med och leka. Ingen fick sitta ensam, även om man kanske ville det ibland. Nej, det gick inte för sig. Men därför blev vi också så tajta, hela tjejligan. Vi fick utveckla alla lekar så att alla fick vara med. Till exempel spelade vi Svälta svin (eller svälta räv som det heter i övriga landet) på 6 personer. Men det var bara två som spelade. Resten satt och blandade kort, strategiskt och la upp i högar och ja, jag kommer inte ens ihåg hur det gick till.
Här kommer lite bilder på oss :)
Utklädning på gång!
Jag och kussen!
Här spelar vi kort! Det är jag i brun tröja och det var ju så att hockeyfrilla var sjukt inne.
Jag pudrar syrran!
Glass i världens bästa uterum! Jag har lagt till med röd tofs i håret!
Jag hade en period när diadem också var sjukt inne!
Det blev iallafall kramkalas idag och mormor blev jätteglad över att vi kom så många som vi gjorde! Hon grät och jag grät och alla grät nog en skvätt!
Världens bästa mormor 80år!
Förfall
Det finns en fin gräns mellan att vara sjuk och sunkig och att förfalla totalt. Jag insåg att jag vad farligt nära "förfall"-gränsen idag när jag tittade mig i spegeln.
Efter att ha legat pall på soffan sen i torsdags kväll. Inte gjort något annat än att sett avsnitt efter avsnitt av min nya absoluta favvo-serie Dexter. Kevin var här och lagade söndagsstek till mig i söndags kväll. Och då började han se lite tveksam ut till sitt val av flickvän.
Så eftersom jag är lite efter så förstod jag det idag. För helvete Karoline. Ta tag i dig själv, även om man är sjuk får man lov att ha jeans på sig. Och linne. Och bh.
Så nu har jag målat ögonfransarna, klätt på mig nånting annat än min onepiece och är på väg ut genom dörren för att laga en välförtjänt middag till min pojkvän eftersom han har stått ut med mig. Mitt gnäll, mitt utseende och ja, hela min patetiska uppenbarelse som jag får när jag är sjuk.
Men en sak som jag inte tänker lämna hemma ikväll...
...är min bästaste hoodtröja.
Lite sjuk är jag ju ändå så då måste man få ha lite myskläder påp sig iallafall!
Shopaholic
Som vanligt blev det en dyr resa till Ullared. Jag plockar ju på mig hur mycket som helst när jag är där. Jag går in med attityden att "det är lika bra att handla på sig så att det räcker länge". Och med "handla på sig" så menar jag då "det är lika bra att fylla alla förråd jag har". Så som vanligt kommer det bli proppfullt i alla skåp och lådor. Fast som vanligt så har jag inte packat upp än.. det måste ju gotta till sig lite så allting står i hallen fortfarande. Känslan räcker lite längre då liksom, så länge man ser alla kassarna som är fulla. Alla 5. Papperskassar.
Det var lite kul innan vi skulle åka för att Kevin gick in med inställningen att "jag tror knappt jag kommer upp i en tusenlapp, jag ska inte handla så mycket" YEAH RIGHT! Jag bara asgarvade. Man åker inte från Ullared utan ha spenderat iallafall 2000. Annars är det något riktigt fel på en. Och det var väl klart att jag hade rätt. 3300 stod det längst ner på hans kvitto när vi gick därifrån. Så han vann alltså, jag spenderade 2300 så jag var duktig jag också.
Det som behövde mest hemma hos honom var barnkläder. Dom han hade var antingen för små eller.. eh.. oanvändbara på ett eller annat sätt. Man kan säga att det är tur att jag kom in i hans liv. Punkt. Vi köpte jättemycket tajts, tröjor, klänningar osv till riktigt billiga priser! Jag sa från början att vi absolut inte skulle köpa nånting som såg white trashigt ut, eftersom mycket av vuxenkläderna där gör det.. men det fanns nästan bara fina barnkläder så det var hur bra som helst. Och imorgon ska vi shoppa ännu mer! Eller jag och tjejerna iallafall. Kevin får inte följa med. Vi ska hem till Tvillingmamman på nåt barnklädesparty. Jag får (läs: blir tvingad) att vara med på sånt nu när jag helt plötsligt blev med bonusbarn.
Förutom allt shampo, balsam, tvättmedel, tandkrämer, tandborstar osv osv som jag handlade så fick jag också med mig en Onepiece hem och jag inviger den ikväll! Så jävla skön är den. Och skrikrosa.
Me like.
Det är till och med dragkedja hela vägen upp!
Kommentarer som "Då slipper man lyssna på dig!" osv undanbedes!
Mys
Vad vi gör?
Myser naturligtvis! Det måste man göra när man heter MulleMyyyyys!
Paw rihk-titt
Eftersom jag totalt har fastnat för appen Wordfeud så var jag tvungen att köpa ett riktigt Alfapet.
Och naturligtvis tvinga Kevin till att spela det.
Vi spelade en gång. Han vann.
Så nu spelar vi inte det fler gånger.
Rom
Då har vi äntligen kommit hem till kylan igen. Och ja, jag får lov att säga ÄNLIGEN. Fy fan vad varmt det har varit. Jag har nog aldrig varit med om att verkligen tycka det är skönt att komma hem till kylan. När jag kom hem från Thailand var det skönt att komma hem mest för att man kunde andas igen utan att dra in 4 liter vatten i ett andetag. Men nu var det verkligen skönt att komma hem till kylan. Låter sjukt, men ändå.
Jag, svettandes som en gris på sightseeingbussen.
Och man kan ju inte säga att resan gått som på räls precis. Allting började med att vi kommer till Kastrup i onsdags morse och skulle checka in på flyget. Det var en sån självincheckning så man bara skriver in sig i en maskin på flygplatsen istället för att gå till en disk. När vi knappade in vårt bokningsnummer stod det "Please go to check-in desk for more information". Ingenting annat. Vi tänkte att det säkert bara var nåt maskinfel och gick till disken. Men nej, naturligtvis var det mer än så. Dom hade tydligen bytt ut vårt plan mot en mindre modell vilket innebar att alla inte skulle komma med planet. För helvete. "Men ni blir ombokade till ett plan som går om en timme". Ja, det kunde vi ju ändå stå ut med. Och så fick vi gratis frukost på Kastrup.
Ni undrar hur många det var som inte kom med det första planet?
8. 8 st. Och 2 av dom åkte klaffstol och cockpit ner i slutändan så vi var 6 stycken som inte kom med. 6.
Jag tycker att det är en bedrift att komma bland dom 6. Faktiskt.
På tåget till Kastrup. Lyckligt ovetandes om vad som komma skall.
Vi checkade in på nästa plan och kom ner till den tråkigaste flygplatsen jag nånsin skådat, det kändes som om man var hämtad från en dålig 70-tals film. Iallafall. Vi ställde oss vid bagagebandet och ja, där stod vi och väntade. Och sen väntade vi lite till. När bandet hade stannat och det bara var vi och en tant till kvar så förstod vi att vi inte skulle få se vår resväska den dagen.
Och inte nästa dag heller. Och inte nästa. Och inte nästa. Men nästa. Dagen vi skulle åka hem fick vi se den igen. Eller rättare sagt. Då fick vi åka och hämta den på ett annat hotell eftersom dom kvällen innan släppt av den där. Så ungefär 8 timmar innan vi åkte hem fick vi vårt bagage. Det tycker jag ändå är starkt jobbat av den Italienska flygplatsen. Det värsta irritationsmomentet var ändå när vi ställde oss i den "försvunna bagage"-kön på flygplatsen och italienarjäveln (ja, det var bara EN person som jobbade där) var så jäävla långsam så det var helt sjukt. En timme stod vi säkert i den kön och väntade.
Det finns bara ett ord som beskriver Italien. Manãna.
Jag vid Pantheon sista dagen. Äntligen med bagaget i hand.
Inuti Pantheon. Jag är helt säker på att det är något dolt budskap i denna byggnaden men enligt alla andra är det bara en kyrka. Alla andra har fel, naturligtvis.
Så, utan kläder, tandborste, smink, rakhyvel, deo och allt annat nödvändigt så gjorde vi Rom på 5 dagar. Efter andra dagen så förstod vi att vårt bagage inte skulle dyka upp, även om det lovades varje kväll. Så vi gick och köpte det allra nödvändigaste. Tredje dagen tyckte vi att det var dags för nya kläder eftersom dom vi kom i började lukta gammal svett (mums). Men vi klarade oss bra ändå. När svetten rann som mest längs ryggen så köpte jag ett solparaply. När jag använt det hela första dagen kom jag på att jag lyckats matcha det med mina ill-lila skor som jag hade på mig och med ett lila linne jag köpt dagen innan. Fint Karoline.
Jag vid Arco di Costantino med mitt lila paraply.
På sightseeingbussen med det fina paraplyet.
The full outfit framför Änglaborgen eller Castel Sant'Angelo.
Fastän vi nästan fick värmeslag (eftersom Rom bjöd på ett ganska konstant 40 grander i skuggan) så såg vi nästan allt vi var ute efter att se. Det enda som vi hoppade över var nästa sista dagen då vi hade tänkt åka till den äldsta delen av Rom (Trastevere) och strosa omkring. Vi kände mer att det var dags att hitta nånstans att svalka oss så vi åkte istället ut till en allmän pool (Typ som Segevång, för er som bor i Malmö) precis utanför stan. Det var helt okej, eller ja, allting hade varit okej i det läget. Vi behövde bad helt enkelt.
Utanför Colosseum, skithäftigt!
Man var tvungen att använda badmössa i poolen. Vädigt hygieniskt ställe!
Så jävla snygg. Bikinin hittade jag på MAS för 1 euro. Billet!
Men man får vad man betalar för och kvalitén var inte hög. Den åkte i soptunnan.
Vi har dock sparat badmössorna!
Fontana di Trevi. Asmycket folk!
Men vi kastade i varsin peng och gjorde önskningar. Duktiga turister. 30 000 kr slängs i fontänen varje dag!
Men trots att det var så varmt och trots att vårt bagage kom bort så var det en skithäftig resa. Det är en sån "en gång i livet" resa som man bara måste gör. Saker man bara måste se. Och ja, det måste man verkligen, det är helt fantastiskt med atmosfären i tex Colosseum och bara tittar ut över hela arenan. Fantastiskt!
Jag rekommenderar verkligen er att åka dit, möjligtvis på våren istället när temperaturen inte är så hög.
Till och med nunnorna var vitklädda eftersom det var så varmt!
Puss!
Brassestolsmys
Jag och min kollega Susanna var ute på site idag och tittade på när alla andra jobbade. Det bästa läget är en brassestol, man får så jävla ont i nacken annars. Så vi passade på att lyssna på lite whittan samtidigt i iPhonen.
Gjutet! Synd att solen inte visade sig lite mer!
Me like
Jag är nyförälskad.
Mina nya shoes är bara to die for och jag är helt förälskad i dom. Nästan lika förälskad som jag är i min nya Tiffany-lampa. Och på tredje plats kommer Hipstamatic-appen. Ser ni Mulle i bakgrunden? Han är bara så trött på mig.
Jag köpte dom på min favvo shoppingsajt www.zoovillage.se
Så om ni vill vara lika snygg som jag denna sommaren, in å shoppa!
Eller ja. Det där med snygg kan man väl diskutera.
Vi snackar om tjejen (jag) vars bästa favoritplagg i världen är en urtvättad hoodie med Ed Hardy-tryck från Thailand. Men så jävla skön den är!
Tiffany!
Jag köpte en ny lampa idag som jag bara blev helt förälskad i vid första ögonkastet. Den är så jääääävla fin och gör sig verkligen i min lägenhet.
800 spänn fattigare, en Tiffanylampa rikare och liite lyckligare!
Tips!
Jag har köpt en sån skitcool app till iPhonen. Hipstamatic heter den och tar skitcoola bilder:
Vanlig kamera:
Hipstamatic:
Man väljer vilken lins och film man vill ta fotot med och sen så blir dom så här fin fina :)
Så, köp köp!
Smiiile for the camera!
Jag köpte ju en ny dator för ett tag sen. En jättefin Vaio som är min nya bebis och som jag bara älskar över allt annat. Jag har inte riktigt hunnit testa alla funktioner på den men idag hittade jag kameran och här var ju en massa roliga funktioner som inte fanns på den andra gamla hagg-datorn!
Fat-head
I see dead people.
Eyeball
Megamind!
Facemask
Mosaik
Tänk om jag hade haft en tvilling. Så rolig vi hade haft!
Eh ja. Det regnar ute och jag behövde en paus från min fruktansvärt läsvärda bok som jag inte kan slita mig ifrån.
Det var ju detta jag egentligen skulle skriva:
Gissa vad jag läser.... igen :)
