Kevins alzheimers gör sig påmind
Kevin har ringt mig fram och tillbaka under eftermiddagen för att han skulle handla mat till imorgon (nyårsafton) och skulle fråga vad han skulle köpa osv. Och så hade dom inte det köttet som vi behövde på det vanliga stället där vi brukar handla så han fick köra till ett annat ställe. Så kom jag på just nu att jag måste kolla med honom om han köpt nåt som vi kan ha till middag idag också. Innan han handlade skulle han hämta barnen i skolan.
Jag - Hej igen, du köpte du nåt att äta till idag också?
Han - Ehh, Ja, det blir kötbullar och makaroner..... men.. varfan har jag ställt bilen?
Jag: - *skratt* Va, har du gjort av med bilen nu också?
Han - Jaaaa.... vafan, varfan ställde jag den?
Jag: - Men var är barnen?
Han: - Dom sitter i bilen!
Jag: - Men för fan Kevin!
Han: - Ja, men jag skulle ju bara in och köpa köttet! Men vänta, är det min bil som tjuter?
*Man hör hur han springer och sen tjutande och en bildörr som öppnas och barnen som gråter*
Han: - Men, vad har hänt, har larmet börjat tjuta??
Barnen, båda i kör: *gråtandes* JAAAAAAAA!!
Han: - Du, vi ses hemma sen... hejdå!
Mmmm.. så att.. vi får nog gå och kolla hans minne!
Alzheimers
Min man, han är rolig han. Vi tror också att han har en begynnande alzheimers eller demens. Jag vet inte hur vi ska förklara det annars, lite tråkigt att det kommer redan när han är 30. Han kommer ju ha glömt vem jag är innan vi är 40.
För ett par veckor hade han så ont i ryggen så han kunde inte köra egentligen... men såklart skulle han till jobb i vilket fall, vilket resulterade i att hela högra sidan är intryckt och skrapad efter att han kört in i en betongsugga. Så igår skulle vi köra och ställa bilen vid bilverkstaden.
Det var ganska sent på kvällen så när vi kommer hem igen så lägger vi oss på soffan och efter en stund så reser han sig upp och börjar leta överallt.
Jag - Vad letar du nu efter? (Kevin letar alltid efter nånting som han gjort av med, därför är det ett "nu" i meningen)
Han: - Har du sett min mobil?
Jag - Nej?
Han letar i ungefär 20 minuter till och kommer sen på:
Han: - Fan också. Den ligger säkert kvar i min bil, du får köra och hämta den!
Jag: - HAHAHA, Nej, knappast, jag ligger bra här!
Detta resulterar i att han surar och smäller igen dörren och sen får köra in till stan igen och hämta telefonen, som mycket riktigt ligger i bilen, där han själv lagt den.
2 timmar senare ska vi gå och lägga oss.
Han börjar ju bli förkyld där hemma så igår var han och köpte nässpray och lite sånt på apoteket. Jag går upp och borstar tänderna först och uppmärksammar att han lagt nässprayet på vasken. Anledningen till att jag ser det är att han alltid köper sånt med menthol i och jag kan inte använda det, känns fan som hela hjärnan ska explodera.
Jag går in i sängen och lägger mig och jag hör hur han borstar tänderna och sen släcker han i badrummet och springer ner för trapporna. Sen upp igen, in på toaletten och öppnar lådan under vasken, stänger den, och sen springer han ner för trapporna igen.
Han - MEN FÖR HELVETE, VAR HAR DU GJORT AV NÄSSPRAYET??
Jag: - Va? Jag har inte rört ditt nässpray, du har väl glömt det i bilen eller nåt! (Skrattar för mig själv, hade varit ganska kul om han fick köra tillbaka en gång till)
Han: - Nä, jag pallar inte med detta, jag får va utan då.
Jag: - Men ärligt talat, du stod precis inne på toa och borstade tänderna, SÅG DU INTE ATT DET LÅG PÅ VASKEN??
Såhär ser våra dagar ut, alltid, 365 dagar om året letar han efter nånting som han själv gjort av med. Oftast skyller han på mig, eller barnen. Barnen är bäst att skylla på, speciellt den veckan när dom inte är hos oss och kan försvara sig :)
Meeeen, som jag älskar honom, trots att han kommer att ha glömt mig när han är 40 :)
