Another time... another place..
Igår träffade jag Honom.. ja.. Honom med stort H.. eller träffade kan man inte heller uttrycka det som.. passerade.. gick förbi.. och Henne.. Henne med stort H... Hon jag hatar över allt annat.. hon jag hade kunnat döda med mina bara händer om tillfälle hade getts.. Han, min första och största kärlek och Hon som utmålade sig för att vara min bästa vän, vände allt och alla emot mig och högg mig, med vad som kändes vara ett svärd, i ryggen för så många år sen.. det gör ont, fortfarande.. att veta, att se, att minnas.. fastän dett har gått så många år.. ändå blir jag knäsvag när jag ser honom och när jag ser henne byggs ett fruktansvärt hat upp inom mig.. det kommer aldrig att förändras.. men jag har vunnit.. trots allt.. hon vågar inte lämna honom en sekund, hon stänger in honom.. och jag fick höra vad jag behövde.. ord som var så viktiga då.. den sista gången vi träffades.. i den laserblå Opel Corsan..
En tonårsförälskelse när den var som bäst.. vad visste man om kärlek då?
En tonårsförälskelse när den var som bäst.. vad visste man om kärlek då?
Kommentarer
Trackback
