Om jag kunde drömma..

Böckerna är slut.. jag har sträckläst alla fyra på typ 2 veckor.. jag gråter för att det inte finns mer att läsa om Familjen Cullen.. nu är det bara att längta till november när den andra filmen kommer ut.. hur kan man bli så obsessed över en påhittad historia? Hur kan alla ens tankar bara kretsa runt händelser i en värld i en bok? Förmodligen för den otroliga kärlekshistoriens skull.. den vi alla vill uppleva.. men finns det en sådan passion? finns den kärleken på riktigt?
Jag har funderat över en mening Gun sa till mig häromdan.."-Karro, jag tror jag är på det stället nu, där du var innan sommaren, jag tror aldrig jag kommer bli kär igen"

Jag var helt övertygad om det innan sommaren kom, jag skulle aldrig kunna bli kär igen.. jag skulle aldrig uppleva den känslan som man gör när man är nyförälskad igen.. och jag kände mig nöjd över min sanning.. jag var i harmoni med mig själv.. jag tänkte att jag har fått ändå uppleva den intensiva känslan av att älska ett par gånger och den har till och med varit besvarad.. jag kanske hade fyllt min kvot jag fått tilldelad mig? vissa personer kan gå en hel livstid utan att känna det och det är synd.. men ju äldre man blir desto mer misstänksam och eftertänksam blir man.. man vågar inte falla lika lätt som man gjorde då.. inte släppa in folk på livet på samma sätt, rädd för att bli sårad.. men jag träffade precis en sån person jag behövde just då i mitt liv.. så det är min nya livsfilosofi.. man behöver olika människor vid olika tillfällen i livet.. jag behövde träffa honom just då.. nu behöver jag förmodligen träffa nån annan typ av människa.. (eller rättare sagt, jag ska träffa en annan typ av människa.. någon som inte behandlar mig som nåt katten släpat in) Så jag tror att du kan bli kär igen Gun, du behöver bara träffa rätt typ av personlighet för din sinnesstämning just nu.. och samma sak gäller för mig..

Men just nu behöver vi bara tillfälliga förbindelser, vi behöver festa och vi behöver ha roligt.. det är det enda som betyder nåt just nu.. dessutom har jag funderat på en annan sak.. om jag träffar nån.. och vi bestämde oss för att flytta ihop.. så hade det aldrig kunnat bli här.. det hade känts jättekonstigt.. detta är min singel-lägenhet och här kan jag ju inte släppa in annan att bo..

Och dessutom är garderoberna sprängfyllda redan, var skulle han ha sina kläder? Köket?


Kommentarer

Skriv vad du tycker här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0