Hittade denna texten hos söta Alabama.. Jag brukar inte sno rakt av från andra bloggar, eller brukar.. jag gör det aldrig.. men detta bara kändes så jag just nu..
 
Jag vet inte riktigt.
Måste tänka ett tag.
På vad som är viktigt, på vem som är jag.

Det är så märkligt.
Allt det som har hänt.
Var det någonsin verkligt, vad är det jag känt?

I början var det hela.
Som i en utopi.
Ska jag med mig dela, vad vet jag, vad vet ni?

Längs vägen försvann jag.
Förlorades till dig.
Kanske tar jag nya tag, jag kanske finner mig.

Mitt hjärta värker.
Har inget stöd.
Men det som inte dödar stärker, visst var det så det löd?