Dubbelmoral?
Ligger ensam hemma denna fredag. Skulle egentligen hängt med Gun till Kylan men ja, jag skulle bara hem och vila en stund efter jobbet och sen vaknade jag tre och en halv timme senare. Så jag bojkottade denna fredagen. Nu ligger jag mest och väntar på att Haiti-galan på MTV ska börja. I brist på annat.
Jag surfade runt lite på facebook. Och såg att en "gammal kompis" ska flytta ihop med sin tjej. Vilket jag tycker är ganska konstigt. En tjej som han inte delar varken åsikt, livssyn eller värderingar med. Enligt honom själv då. Jag förstår ärligt talat inte. Detta är ju knappast första gången man hör att folk flyttar ihop eller är tillsammans fastän det inte är särskilt lyckat förhållande. Varför vill man vara i ett förhållande som man inte trivs i, eller med en person man inte "klickar" med egentligen? Dom flesta jag känner som stannar kvar i sånna förhållanden är fruktansvärt rädda för att vara ensamma. Man hittar första bästa att vara tillsammans med för att slippa va ensam. Det är ju hemskt. Och jag blir så förbannad varje gång jag ser det. Det är så onödigt. Okej, det kan kanske vara lite ensamt ibland att vara singel, men hellre ensam än att sitta och störa mig på personen på andra sidan soffan. Och hellre vara ensam än att vara olycklig med någon annan! Eller om man nu ska vara tillsammans, snacka inte skit bakom ryggen på din flickvän, det är inte särskilt hett. Berätta inte vilket monster hon är, hur mycket du stör dig på henne eller hur blåst och IQ-befriad hon är, gör nånting åt det. Våga vara ensam.
När vi var ute på juldagen så frågade en gammal killkompis mig: "Karro, varför är du singel? Du borde inte ha problem med att hitta nån?" Nä, jag har inte problem med att hitta killar, jag har problem med att hitta en kille som jag ligger på samma nivå med. Jag har en sjuk humor, jag har ett aktivt liv, jag vill kunna göra vafan jag vill, när jag vill göra det. Sen handlar det ju inte om att "hitta nån". Jag vill inte ta första bästa, jag måste få ta tid och känna efter vad jag vill. Jag vill inte bli tillsammans och flytta ihop för att det ska så va och sen ångra mig om ett halvår.
Nä, då är jag hellre lyckligt singel med bara Mulle att oroa mig för.
Få är de som ser med sina egna ögon och känner med sina egna hjärtan.
Jag surfade runt lite på facebook. Och såg att en "gammal kompis" ska flytta ihop med sin tjej. Vilket jag tycker är ganska konstigt. En tjej som han inte delar varken åsikt, livssyn eller värderingar med. Enligt honom själv då. Jag förstår ärligt talat inte. Detta är ju knappast första gången man hör att folk flyttar ihop eller är tillsammans fastän det inte är särskilt lyckat förhållande. Varför vill man vara i ett förhållande som man inte trivs i, eller med en person man inte "klickar" med egentligen? Dom flesta jag känner som stannar kvar i sånna förhållanden är fruktansvärt rädda för att vara ensamma. Man hittar första bästa att vara tillsammans med för att slippa va ensam. Det är ju hemskt. Och jag blir så förbannad varje gång jag ser det. Det är så onödigt. Okej, det kan kanske vara lite ensamt ibland att vara singel, men hellre ensam än att sitta och störa mig på personen på andra sidan soffan. Och hellre vara ensam än att vara olycklig med någon annan! Eller om man nu ska vara tillsammans, snacka inte skit bakom ryggen på din flickvän, det är inte särskilt hett. Berätta inte vilket monster hon är, hur mycket du stör dig på henne eller hur blåst och IQ-befriad hon är, gör nånting åt det. Våga vara ensam.
När vi var ute på juldagen så frågade en gammal killkompis mig: "Karro, varför är du singel? Du borde inte ha problem med att hitta nån?" Nä, jag har inte problem med att hitta killar, jag har problem med att hitta en kille som jag ligger på samma nivå med. Jag har en sjuk humor, jag har ett aktivt liv, jag vill kunna göra vafan jag vill, när jag vill göra det. Sen handlar det ju inte om att "hitta nån". Jag vill inte ta första bästa, jag måste få ta tid och känna efter vad jag vill. Jag vill inte bli tillsammans och flytta ihop för att det ska så va och sen ångra mig om ett halvår.
Nä, då är jag hellre lyckligt singel med bara Mulle att oroa mig för.
Få är de som ser med sina egna ögon och känner med sina egna hjärtan.
Kommentarer
Trackback
