Seeeeemester!
Jag har semester och vi har inte fått internet i huset än, därför är det lite glest bland inläggen. Idag har jag gjort klart den gamla kökssoffan som vi fick av min moster. Tre gånger färg och två gånger tyg eftersom idioten (jag) mätte fel första gången, svett och några arga tårar efter fadäsen med tyget, men till sist blev den perfekt :)
Före och efter bild: love it!
Bröllopsdags!
I lördags var det dags för Lillharpan och Överingenjören att byta ringar och vi var naturligtvis där, på första parkett.
Bröllopet var jättefint, bara en enkel ceremoni utanför Heleneholms slott som ligger inne i Malmö.
Väldigt mysigt och inte nåt 2 timmars snack om Jesus o skit som i kyrkan. Det kom en liten tant som vigde dom på plats så det tog bara 10 minuter! Sen var det väldigt god middag och lite fest. Det var bara dom allra närmsta som var bjudna så vi var ungefär 25 pers, vilket var helt perfekt. Myspys! Jag gillar det!
Bröllop, precis som begravningar, har ju en förmåga att bli väldigt känslosamma. Jag bölade som en gris både när Y, Yoda och Lillharpans syster höll tal. Y har ju varit vän med Lillharpan sen dom var små så det var svårt att hålla tillbaka tårarna när hon berättade hur dom började leka när dom var små osv... Jag blir helt tårögd bara jag tänker på det!
Alla fina tjejerna:
Nästa bröllop är i September! Fan vad alla gifter sig, måste jag också börja bli vuxen nu?!?!
Sånt som bara händer hemma hos oss
Tänk er detta scenario:
Kvinnan i huset står och steker blodkorv och bacon, hon har precis börjat men det osar ganska mycket. Mannen i huset står i köket och pratar med kvinnan men är på väg upp på vinden för att titta lite hur det ser ut däruppe.
Detta händer:
Brandvarnaren börjar tjuta.
Eftersom dom precis köpt huset dom bor i har dom målat om överallt och då även skruvat ner allting som satt i taket och på väggarna, det inkluderar ju då även brandvarnaren som på något konstigt sätt kommit bort och har inte blivit uppsatt än. Detta resulterar i att mannen och kvinnan springer runt i hela huset för att hitta var det tjuter ifrån. Det är 3 våningar allt som allt. Efter 10 minuter är det full panik. VARFAN ÄR DEN JÄVLA BRANDVARNAREN?!
När mannen och kvinnan står nere i källaren och tjutandet fortsätter diskuterar dom om det kan vara något seriekopplat brandlarm eller VAR FAN LJUDET KOMMER IFRÅN? TJUTANDET LÅTER LIKA HÖGT ÖVERALLT, TILL OCH MED UTOMHUS??! HELVETE OCKSÅ!! Irritationen är på en riktigt hög nivå när det plötsligt slutar tjuta en stund och dom går upp igen.
Detta scenario upprepar sig sedan ungefär 3 gånger.
Efter att ha sprungit och letat efter BRANDVARNARHELVETET i ungefär 20 minuter väljer dom att strunta i det när det börjar tjuta igen. Uppgivenheten tar över. Batteriet tar väl slut någongång. Dom hoppas bara på att det gör det innan dom ska sova.
Kvinnan avslutar matlagningen och dukar upp för middag. Mannen går ner i källaren för att ta av sig snickarbyxorna han alltid har på sig när han renoverar.
I hans ena ficka ligger brandvarnaren.
Detta är en sådan sak som bara händer hemma hos oss. Mest för att jag har en sambo som kan låsa upp ytterdörren, ställa sig inne i hallen och på dom två minuterna det tar att ta av sig skorna lyckas han göra av med dörrnycklarna.
Frustrationen.
Men som jag älskar honom.... jag skyller det mesta på hans bohemiska sida.
Jag har hittat ännu en ny religion
För ett tag sedan skrev jag att jag blivit religiös och numera tror på Murphys lag - lagen om alltings jävlighet
Jag har nu lagt till ytterligare en religion Church of the flying spaghetti monster
Ni som har någonting innanför pannbenet borde ta och läsa på lite hur religionen och religiösa personer försöker ta sig in i skolsystemet och andra delar av samhället.
Idioter
Citat från Bertrand Russell som startade tron på "den himmelska tekannan":
Många troende talar som om att det skulle vara skeptikernas uppgift att motbevisa vedertagna dogmer snarare än dogmatikernas uppgift att bevisa dem. Detta är förstås ett misstag. Om jag skulle framföra att det mellan jorden och Mars funnes en tekanna av porslin som kretsar runt solen i en elliptisk bana, så skulle ingen kunna motbevisa min utsaga, förutsatt att jag var noga med att lägga till att tekannan är för liten för att kunna ses ens med våra kraftigaste teleskop. Men om jag skulle fortsätta med att säga, att eftersom min utsaga inte kan motbevisas så är det oacceptabelt övermod av det mänskliga förnuftet att tvivla på den, så skulle jag med rätta anses prata strunt. Om däremot en sådan tekanna vore beskriven i antika böcker, förkunnad som den heliga sanningen varje söndag, och ingjuten i barnens sinnen i skolan, då skulle tvekan att tro på den bli ett tecken på excentricitet och tvivlaren väcka uppmärksamhet hos psykiatrer under en upplyst era eller inkvisitorer under en tidigare.
Nånting att fundera över, eller?
Har du några sista ord?
USA säger jag bara.... lite makabert eller?
Huset <3
Som ni kanske förstått så har vi haft mycket att stå i den senaste tiden. Packat och packat och packat och packat, det har aldrig tagit slut liksom. Men till slut kom dagen D och i lördags flyttade vi allt.
H-E-R-R-E-G-U-D
Jag hade glömt hur mycket saker jag hade. Jag har förträngt det extra mycket eftersom allting stått i Lillharpans garagde i typ 1 år. Fy fan vad mycket grejer vi har. Jag skojar inte om jag lätt hade kunnat ha en 20-personers sittning med förrätt,middag och efterrätt med tillhörade brakfest - utan att behöva använda plastglas eller papperstallrikar. Alltså, när jag stått och packat upp det femte uppläggningsfatet som jag ALDRIG använt, då började jag ifrågasätta mig själv. Eller den tionde Kosta Boda-skålen, eller det femtonde vinglaset... Maj gawd. Det var tur att vi hade så pass många som hjälpte oss att flytta för om vi skulle göra det själv så hade det nog tagit typ en vecka, och jag skojar inte.
Idag ska vi till lägenheten och skruva ner det sista. Lampor, speglar och lite sånt. Skjut mig, jag vet inte vad jag ska göra av det. Jag har redan typ 20 kartonger kvar som inte är uppackade.
Jag bifogar en bild från i söndags när vi vaknade för första gången i vårt fina nya hus. Som jag älskar det redan. Alla detaljer, den gamla trappan med det runda fönstret, det nya köket, jacuzzin i källaren, det gamla skeppsgolvet i sovrummet.
Här är jag lycklig.
