Han, Honom, DEN ❤
Jag har läst lite i en blogg idag, som är så full av kärlek och förtvivlan så jag har suttit med gråten i halsen i X antal timmar. Läst lite, tyckt det blev för jobbigt, jobbat, läst lite till, känt hur tårarna byggs upp i ögonen och jobbat lite till.
http://mywifesfightwithbreastcancer.com
Alla foton han tagit på henne genom hela sjukdomen, och den stora kärleken som han känner för henne, man blir helt fast i historien.
Jag känner igen mig i dom småsakerna som han ser hos henne, hur han SER henne, trots att hon håller på att förtvina av sjukdomen och av behandlingen.
Det är dom småsakerna jag ser hos Kevin varje dag.
Hans isblåa, stora ögon som bara blir större när han ska förklara något eller när han sitter framför datorn. Som nästan lyser när det är mörkt. Det är dom jag föll för en gång i tiden.
Hans öron, som står ut som Dumboöron när man ser honom bakifrån (så sjukt gulligt)
Dom gråa håren som börjar sprida sig i hans hår.
Och som jag älskar honom. Och huset. Och vårt liv tillsammans.
Kommentarer
Trackback
