Vart fan tog blev tiden av?!
2018.
Hur hamnade vi här?! Satt precis och läste igenom min förlossningsberättelse här på bloggen och herregud, det känns som om det var igår. Men 3 år?? Skojar ni med mig?
Vad händer i livet nu då?
Bonusbarnen har fyller i år 11 och 12 år. Dom börjar bli mer och mer "vuxna" och börjar så smått leva sitt eget liv med kompisar, sociala medier och fritidsaktiviteter. Jag och Kevin försöker dra i handbromsen ibland så att livet inte går alltför fort för dem. Just nu väntar vi besked från kollo och de lilla tjejen vill även söka in till Wild Kids så just nu håller vi på med en anmälan till det. Håll tummarna för att hon kommer in :)
Mini-irländaren blir 3 år i sommar. Han har blivit så stor och så förståndig på så kort tid. Mitt hjärta bara blöder när jag tittar på bebisbilderna och tänker hur mycket han har växt och utvecklats. Nu pratar han i tid och otid. Ett konstant babblande är det från hans sida. Han har ett jäkla humör också. Jag vet inte riktigt var han fått det ifrån, jag har mitt kvar. Och han är en sån typisk kille. Så fort han inte har ätit eller sovit tillräckligt så kastas det saker omkring sig. Och rösten på denne lillkillen alltså. Herregud. Alla som får höra hans stämma när han inte får som han vill eller blir ledsen höjer på ögonbrynen. Eh ja. Han har nog en lovande karriär som operasångare eller sopran.
Just nu är det världens vinter i Skåne, det är inte ofta vi har så här mycket snö. Det har kommit typ 30 cm på ett par dagar och vi var ute och åkte pulka hela helgen, mysigt!
Jag har en fundering på att blogga lite igen. Vi får se hur det utvecklar sig!
Bjuder på en bild från förra helgen när vi var på Lalandia och röjde, hela familjen annorlunda och även 2 kompisar till tjejerna!
1 år och typ 2 månader, schwing!
Jaaaaajajaja jag har varit lite dålig på det här med att blogga, helt plötsligt har man 1 miljon andra grejer att göra och tänka på. Phhuuuuuu, inte lätt att va småbarnsmorsa!(Just nu håller jag koll på en auktion på skalkläder till lilleman på Tradera så därför hinner jag blogga i 3 minuter :)
Irländaren har nu iallafall hunnit vara hemma i 5 månader och började jobba i måndags. Vi har tillsammans varit lediga 6 veckor i sommar och hunnit med en hel del, bland annat en husvagnssemester! Ja, det är ju vad det är att sova på en stenhård madrass i en hel vecka, ryggen krånglade på oss båda etfer tre dagar och sommar-Sverige har ju inte det stabilaste vädret, men vi stortrivdes ändå. Vi gjorde precis vad vi ville i en vecka på Öland och det var skithärligt. Tjejerna och C sprang omkring på campingen och gjorde allt möjligt. C blev förbannad för att vi int eville bada i havet lika ofta och lika länge som honom, men han fick ju snällt rätta in sig i ledet som den minsta i familjen. Eller ja, rättare sagt, vi fick snällt rätta in oss i ledet eftersom den minsta i familjen oftast får sin vilja fram..
Tjejerna har hunnit med 2 veckor på kollo och vi har även varit en vända i Småland och firat midsommar med vänner. En väldigt mysig och lyckad sommar. Ovanpå allt så har vi lagt ett sjukt stort trädäck och murat en grill. Alltså, så jävla effektiva vi (läs: Kevin, jag har mest passat bebis) varit! Nu är alla planerade renoveringar slut. Eller va, haha! Trodde ni på den?! NÄÄÄÄÄ, har vi inte jobb så skaffar vi oss det ganska omgående. Vi trillade över lite garderobsdörrar och lite golv som vi nu ska lägga och montera i lillemans rum. Där står idag en halvskranglig garderob och ett billigt laminat-golv från IKEA pryder golvet. Det tänkte vi att det skulle bli vårt höst-projekt.
Det som sätter lite käppar i hjulet är min 160-säng som tar upp halva lillemans rum. (som vi fick vinscha upp med kranbil eftersom den inte gick uppför trappan) Vi är inte riktigt överens vad som ska hända med denna säng. Jag tycker att den borde flytta ner till en av tjejernas rum. Eftersom det är övernattningar till höger och vänster och det someday ändå ska köpas större säng pga pojkvänner osv så kan den lika bra flytta ner och en av deras sängar kan flytta upp till lilleman. Eftersom Kevin känner sig ganska säker på att tjejerna varken ska ha pojkvänner eller pojkar sovandes på rummet så kommer denna sängen icke att flytta in i någon av deras rum. Sååå, vi står nu i en klinsch som vi inte kommer ur och därför är renoveringen inte påbörjad. Just nu pågår ingen större diskussion i ämnet heller eftersom irländaren mår psykiskt dåligt bara han ens tänker på att tjejerna en dag ska ha pojkvänner som sover över. Jodå, så atteeee..
Lilleman har ju också hunnit börja på dagis och ingen hade mer ängest än denna mamman när han skulle börja skolas in. Kevin tog första veckan som var lite påhälsning och lite halv och så tog jag förra veckan som var andra veckan av inskolningen. Eftersom irländaren nu jobbar i Höllviken så kommer jag får lämna och hämta varje dag så att dagarna inte blir så långa. Usch. Första dan skrek han och jag började storgråta och gick. En halvtimme senare ringde dagiset och sa att allting var bra och då började jag gråta för det eftersom allting var jättebra. Andra dagen skrek han och då lyckades jag hålla tillbaka tårarna, fast med gråten i helsen. Resten av dagarna skrek han också men då var det inte lika jobbigt. Men usch, det sitter ändå som en klump i magen hela dagen, man hoppas på att han har det bra men har bara den bilden på näthinnan att han skriker när man går :( Men personalen säger att han är jätteduktig och att han äter och sover som en prins. Mina föräldrar har hämtat honom varje dag nu vid 14,30 men nu har dom tyvärr åkt till Gotland så nästa vecka så får jag hämta honom själv, tänkte gå ner lite i tid nu så att dagarna inte blir så jättelånga. Kanske hämtar vid 15 iallafall. Men det dåliga samvetet knackar ju på hela tiden. Vi får trösta oss med att vi sparat jättemånga föräldradagar som vi kan ta ut och ha långa somrar tillsammans ett bra tag framöver.
Nu är denna småbarnsmamman helt slut så nu rä det dags att knoppa in. Ja, klockan är bara kvart över nio. JAG VET!
