Jag har fastnat
Wordfeud heter spelet. MissBeatrixKiddo heter jag. Utmana mig!
Rom
Då har vi äntligen kommit hem till kylan igen. Och ja, jag får lov att säga ÄNLIGEN. Fy fan vad varmt det har varit. Jag har nog aldrig varit med om att verkligen tycka det är skönt att komma hem till kylan. När jag kom hem från Thailand var det skönt att komma hem mest för att man kunde andas igen utan att dra in 4 liter vatten i ett andetag. Men nu var det verkligen skönt att komma hem till kylan. Låter sjukt, men ändå.
Jag, svettandes som en gris på sightseeingbussen.
Och man kan ju inte säga att resan gått som på räls precis. Allting började med att vi kommer till Kastrup i onsdags morse och skulle checka in på flyget. Det var en sån självincheckning så man bara skriver in sig i en maskin på flygplatsen istället för att gå till en disk. När vi knappade in vårt bokningsnummer stod det "Please go to check-in desk for more information". Ingenting annat. Vi tänkte att det säkert bara var nåt maskinfel och gick till disken. Men nej, naturligtvis var det mer än så. Dom hade tydligen bytt ut vårt plan mot en mindre modell vilket innebar att alla inte skulle komma med planet. För helvete. "Men ni blir ombokade till ett plan som går om en timme". Ja, det kunde vi ju ändå stå ut med. Och så fick vi gratis frukost på Kastrup.
Ni undrar hur många det var som inte kom med det första planet?
8. 8 st. Och 2 av dom åkte klaffstol och cockpit ner i slutändan så vi var 6 stycken som inte kom med. 6.
Jag tycker att det är en bedrift att komma bland dom 6. Faktiskt.
På tåget till Kastrup. Lyckligt ovetandes om vad som komma skall.
Vi checkade in på nästa plan och kom ner till den tråkigaste flygplatsen jag nånsin skådat, det kändes som om man var hämtad från en dålig 70-tals film. Iallafall. Vi ställde oss vid bagagebandet och ja, där stod vi och väntade. Och sen väntade vi lite till. När bandet hade stannat och det bara var vi och en tant till kvar så förstod vi att vi inte skulle få se vår resväska den dagen.
Och inte nästa dag heller. Och inte nästa. Och inte nästa. Men nästa. Dagen vi skulle åka hem fick vi se den igen. Eller rättare sagt. Då fick vi åka och hämta den på ett annat hotell eftersom dom kvällen innan släppt av den där. Så ungefär 8 timmar innan vi åkte hem fick vi vårt bagage. Det tycker jag ändå är starkt jobbat av den Italienska flygplatsen. Det värsta irritationsmomentet var ändå när vi ställde oss i den "försvunna bagage"-kön på flygplatsen och italienarjäveln (ja, det var bara EN person som jobbade där) var så jäävla långsam så det var helt sjukt. En timme stod vi säkert i den kön och väntade.
Det finns bara ett ord som beskriver Italien. Manãna.
Jag vid Pantheon sista dagen. Äntligen med bagaget i hand.
Inuti Pantheon. Jag är helt säker på att det är något dolt budskap i denna byggnaden men enligt alla andra är det bara en kyrka. Alla andra har fel, naturligtvis.
Så, utan kläder, tandborste, smink, rakhyvel, deo och allt annat nödvändigt så gjorde vi Rom på 5 dagar. Efter andra dagen så förstod vi att vårt bagage inte skulle dyka upp, även om det lovades varje kväll. Så vi gick och köpte det allra nödvändigaste. Tredje dagen tyckte vi att det var dags för nya kläder eftersom dom vi kom i började lukta gammal svett (mums). Men vi klarade oss bra ändå. När svetten rann som mest längs ryggen så köpte jag ett solparaply. När jag använt det hela första dagen kom jag på att jag lyckats matcha det med mina ill-lila skor som jag hade på mig och med ett lila linne jag köpt dagen innan. Fint Karoline.
Jag vid Arco di Costantino med mitt lila paraply.
På sightseeingbussen med det fina paraplyet.
The full outfit framför Änglaborgen eller Castel Sant'Angelo.
Fastän vi nästan fick värmeslag (eftersom Rom bjöd på ett ganska konstant 40 grander i skuggan) så såg vi nästan allt vi var ute efter att se. Det enda som vi hoppade över var nästa sista dagen då vi hade tänkt åka till den äldsta delen av Rom (Trastevere) och strosa omkring. Vi kände mer att det var dags att hitta nånstans att svalka oss så vi åkte istället ut till en allmän pool (Typ som Segevång, för er som bor i Malmö) precis utanför stan. Det var helt okej, eller ja, allting hade varit okej i det läget. Vi behövde bad helt enkelt.
Utanför Colosseum, skithäftigt!
Man var tvungen att använda badmössa i poolen. Vädigt hygieniskt ställe!
Så jävla snygg. Bikinin hittade jag på MAS för 1 euro. Billet!
Men man får vad man betalar för och kvalitén var inte hög. Den åkte i soptunnan.
Vi har dock sparat badmössorna!
Fontana di Trevi. Asmycket folk!
Men vi kastade i varsin peng och gjorde önskningar. Duktiga turister. 30 000 kr slängs i fontänen varje dag!
Men trots att det var så varmt och trots att vårt bagage kom bort så var det en skithäftig resa. Det är en sån "en gång i livet" resa som man bara måste gör. Saker man bara måste se. Och ja, det måste man verkligen, det är helt fantastiskt med atmosfären i tex Colosseum och bara tittar ut över hela arenan. Fantastiskt!
Jag rekommenderar verkligen er att åka dit, möjligtvis på våren istället när temperaturen inte är så hög.
Till och med nunnorna var vitklädda eftersom det var så varmt!
Puss!
Kevin
Det är en sak jag undvikit att berätta om i bloggen, dels för att det har varit ett ganska känsligt ämne i början och dels för att jag inte vill lämna ut mig själv om det inte är på riktigt :)
Jag har skaffat mig en karl! Ja, en riktig en, faktiskt! Och inte är det vilken karl som helst utan min första kärlek som hittade mig igen :)
En dag, helt plötsligt från ingenstans så fick jag ett mail där det stod typ "Hej, hur är det med dig nuförtiden?" och lite till. Jag var först sjukt skeptisk till att det verkligen var han som hade skickat det eftersom vi inte har haft någon som helst kontakt på nästan 10 år. Hur som helst så visade sig till slut att det verkligen var han.
Min Kevin :)
Kevin och jag träffades när vi var 16 och som alla tonårsförhållanden så tog det slut med ett brak och det slutade med att han blev tillsammans med någon annan som han också gifte sig och fick två barn med. Som tur var (för min del) tog det slut och han bestämde sig för att kolla hur det var med mig såhär 10 år senare :) Vi träffades ett tag och vår officiella "tillsammansdag" är den 30/4. Alltså Valborg. Man kan säga att det var då vi båda kände att det kunde bli nånting igen. Det var en helt sjuk omställning för mig att gå från att vara absolut-singel till att bli bonusmamma till två småungar. Jag håller fortfarande på att vänja mig och oftast går det bra, barnen är snälla och älskar mig (vilket jag starkt ifrågasätter eftersom barn i allmänhet inte brukar gilla mig) men ibland vill jag fortfarande fly till ensamheten i min och Mulles lilla vrå. Jag har aldrig förr känt den där villkorslösa kärleken som barn verkligen kan ge, det är ganska härligt. Men å andra sidan har jag innan inte heller känt den där frustrationen när dom inte alls är på humör utan bara bråkar med varandra och med Kevin och mig. Men dom bra dagarna väger upp faktiskt, trodde aldrig jag skulle ta dom orden i min mun när det gäller att faktiskt gilla barn. Känns lite konstigt.
Iallafall så åker vi till Rom på onsdag och ska bara sightseea, mysa och fira att Kevins skilsmässa snart går igenom! Lite tråkigt att jag snart inte ligger med en gift man längre, men hey, det är sånt man får stå ut med.
Resan bokade vi redan i Maj när jag fick rövslickar-billigt boende erbjudet på alla Best Western-hotell i hela Europa. Sen var vi inne och kollade flygbiljetter på Norwegian som bara var sjukt billiga så vi bestämde oss för att ta det! Ca 5500 för två pers, flygbiljetter och fyrstjärnigt boende mitt i city onsdag till söndag. Billigt som fan!
Här är han, snygg-Kevin. Bilderna gör inte hans vackra isblåa ögon rättvisa, jag ska få med dom nån gång också.
Och som vanligt med Hipstamatic så bara måste jag ta många bilder mest för dom blir så coola.
Jag har försökt flera gånger att få honom att odla mustasch, han bara vägrar. Tror ni inte han hade passat i det? Komigennu!!
Brassestolsmys
Jag och min kollega Susanna var ute på site idag och tittade på när alla andra jobbade. Det bästa läget är en brassestol, man får så jävla ont i nacken annars. Så vi passade på att lyssna på lite whittan samtidigt i iPhonen.
Gjutet! Synd att solen inte visade sig lite mer!
Life as I know it
Har precis varit och jobbat på LdBs hemmamatch. Jag står i VIP-rummet där och serverar mat och är allmänt trevlig. Ja, jag kan faktiskt vara det. Tro det eller ej.
VIP-rummet är till för sponsorerna och deras bjudfolk. Jag förundras alltid över hur viktiga folk tror att dom är. Och hur dom nedvärderar mig och tjejerna som ställer upp och hjälper till. Helt otroligt. Ibland vill jag bara skrika dom rakt i ansiktet "vem i HELVETE tror du att du är, idiotjävel!". Dom värsta är spelarnas pojk/flickvänner som tror att dom äger hela världen, inklusive mig. Helt sjukt, dom själva har inte gjort ett piss mer än att råka vara tillsammans med den ena vänsterbacken i A-laget. För helvete. Imponerande. Verkligen.
Jag imponeras inte ofta av folk. Speciellt inte folk som tror att dom är jävligt viktiga även om dom är fullkomliga losers. Jag har så många exempel på personer som lever som kungar på helgen, vaskar champagne fram och tillbaka och smäller tusentals kronor för att brudarna ska bli imponerade, men sen delar en lägenhet med en polare och jobbar 12 timmar om dagen för att ha råd att nästa helg göra samma sak. Varför vill man leva så?
Jag imponeras av människor som har sett världen, som verkligen har levt sitt liv till fullo. Eller människor som ger av sig själv för att andra ska må bättre eller få ett bättre liv. Jag önskar att jag själv vågade lite mer. I mitt nästa liv ska jag göra det, typ bli läkare och jobba för Läkare utan gränser. Samtidigt som det hade varit sjukt jobbigt tror jag att min får ut så jävla mycket av det, som person. I detta livet får jag satsa på att se världen, så i vinter blir det nog Thailand igen :) Det behöver man efter denna jävla regniga sommaren.
Så jag hoppas att jag i mitt nästa liv blir smartare. Denna hjärnan hade ju aldrig klarat en läkarutbildning!
In Sweden we call it grön
And the beat goes on
Då har man redan jobbat en vecka och tiden går fort som fan nu. Det har regnat konstant hela denna veckan så det var tur man inte hade semester. Den 24:e drar vi till Rom och det ska bli såååå häftigt! Se Colosseum och allt annat. Bara dricka och äta och shoppa :) Hoppas att det bli lite sol där iallafall så man får några soltimmar till denna sommaren.
Förra helgen var det gårdsfest och jag tänkte ändå ta det ganska lugnt. Tänkte att jag inte ville skämma ut mig när det inte ens var mina egna grannar som jag skulle umgås med :)
Jag hamnade bredvid en rolig man i sina bästa år som drog fram Jägern och sen var det kört. Jag lyckade bli ovän och förolämpa bordsgrannen som satt ett par stolar efter oss. Han hade ett fruktansvärt fult pippirött skägg och ställde frågan till mig "Är det inte snyggt?". Det skulle han ju aldrig gjort. Jag började med att förklara att det hade sett snyggare ut i soptunnan och sen fortsatte jag med att han förmodligen inte var från Malmö utan nån bonnahåla utanför, typ Sjöbo. Varpå han svarar "Jag kommer faktiskt från Kivik". Mmmm.. Different name, same shit. Han pratade inte mer med mig på hela kvällen.
Men mannen som satt bredvid mig bara fnissade lite och tyckte att det var skitkul och bara fyllde på snapsglaset om och om igen. Helt plötsligt var Jägern (och kvällen) slut och då hade jag också anställt honom. På fyllan. Jättebra Karoline.
Döm om min förvåning när han ringer mig på måndag morgon 08,15 och tänker följa upp vad jag lovat. Men jodå, han var inne på intervju samma dag och nu är han anställd :) Så man kan säga att det var en ganska bra kväll iallafall!
Jag avslutar idag med världens mysigaste The Streets-låt.
Kloka ord
Dalai Lama svarade på frågan vad som förvånar honom mest;
Människan... Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar.
Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan.
Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet.
Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden.
Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt.
Slut i rutan
Då var semestern snart slut och faktiskt så är jag inte förkrossad över det. Saknar jobbet och arbetskamraterna. Det ska bli riktigt kul att komma tillbaka på måndag. Förhoppningsvis har min sommarvikarie Gustav hållt ställningarna medans jag varit borta, så det inte är allt för mycket som ligger och ska göras. Men det tror jag att han lyckats med. Det såg lite mörkt ut när han ringde mig klockan 8 på morgonen första semesterdagen och inte kom in i min dator men det löste sig :)
Såå, vad har jag hittat på då? Inte mycket :) Det har mest blivit slappande, poolhäng, några rundor till Österlen för loppis och go mat och en runda till Kalmar för att hälsa på en arbetskamrat.
Men det har varit skönt med sovmorgon. Jag hade hellre börjat senare på morgonen och jobbat lite längre på kvällen. Jag hatar verkligen att gå upp på morgonen, det är det värsta jag vet. Min mamma brukar säga att jag är född trött eftersom jag sov även när jag var liten och inte alls skulle sova. Det var en pina varje dag när jag skulle gå upp till skolan och det är fortfarande riktigt jobbigt när klockan ringer på morgonen. Jag är verkligen en nattmänniska.
Och sen så fick jag ju fixat mitt pass också! Helt otroligt hur dåligt det är att få fixat ett nytt pass i Malmö. Jag har varit på passmyndigheten säkert 4 gånger och bara gått därifrån igen eftersom det varit 40-50 nummer framför mig i kön och det tar typ en kvart för varje nummer. Dessutom är det bara utlänningar och deras 15 ouppfostrade skrikande ungar som sitter där. Men iallafall så i början på veckan tog jag mig i kragen och åkte dit när dom öppnade. Jag var där 10 minuter innan och då var det ändå 10-15 pers framför mig i kön. Men till slut så fick jag iallafall komma fram och få det fixat. Nu ska jag bara dit EN GÅNG TILL och hämta passhelvetet! SJUKT! Vilken tur att det är 10 år till nästa gång, men jag var lite under tidspress nu eftersom vi drar till Rom den 24 augusti och mitt gamla gick ut för 2 månader sen. Lika bra att vara ute i sista minuten liksom :)
Men imorgon blir det iallafall en tur till jobbet och stämma av lite med Gustav om vad som hänt och om mina 120 pågar skött sig.
Och så var det ju det här med vädret. Det har nog regnat iallafall halva semestern.
Så nästa år tar jag ingen sommarsemester. Då blir det fan en månad i Thailand på vintern istället!
