Gynning <3
Fick hem ett armband jag klickat hem, design: Carolina Gynning.
Älskar det!
För oss som är b-barn!
Let´s deal har en skitbra deal just nu. Solbrun-tabletter fullproppade med betakaroten som gör att mitt soleksem hålls i schack. Börjar jag äta sånna här nu på våren och fortsätter hela sommaren så får jag nästan inga utslag alls.
Underbart! Bara ett tips :)
Och jag måste naturligtvis störa mig lite..... :)
En slagen hjälte
Efter att ha varit uppe på simskola klockan 8 på en söndag får man lov att vila en stund ❤
Freitag, jaaaaaa!
Jahapp, då var det freeeedag och snart helg! Ikväll kommer Yoda och lagar lite mat till oss och imorgon så ska Kevin dra med sin far och tjejerna på Cirkus Scott. Jag bojkottar cirkusen och drar till LdB och jobbar ett par timmar. Typ 3:e året jag jobbar där nu, tiden går fort som fan.. Så imorgon kväll blir det nog bara att grilla lite och ta det lugnt. Min mormor och moster ska ha loppis hela helgen så jag tänkte gå dit och fynda lite, har redan "fyndat" en kökssoffa som vi ska ha i huset. Kevin bara himlade med ögonen men jag är helt kär i den. Skitsöt :)
Vi pratade lite igår om vi skulle resa nånstans i vinter eller vad vi ska göra. Norsken fyller 30 i sommar och egentligen skulle vi hängt med och firat honom i Prag men resan var precis efter vi fått huset och vi kommer att ha fullt upp med renovering och skit. Lite trist men det får bli nästa gång. Vi älskar ju att resa så vi snackade om att kanske ta en restresa till vintern och ta med barnen. Vi vill ju inte att dom ska gå miste om att se andra länder, det ingår ju nästan i allmännbildningen nuförtiden.
Såååå... blir det Thailand igen månne? Det går ju att leva ganska billigt där nere om man försöker. Vi får se hur mycket pengar vi får över varje månad, om vi kan spara ihop lite. Just nu har vi ett "Resekonto" som det står lite pengar på, men vi får väl se hur mycket där är kvar efter att vi flyttat :)
Snart hemgång! :)
Star Wars - adult version
Min bejb överrumplar mig med snuskigheter en kväll när vi kollat på film:
Jag: Jahapp, vad ska vi göra nu då?
Kev: *Bläddrar mellan kanalerna* OOOHH! Star Wars första filmen!
Jag: Men suuuuuck, jag trodde vi skulle gå in och ligga?
Kev: Meh... okej.. men jag vill ha Star Wars på i bakgrunden!
Jag: Ehhh...va?... Eller... Okej!
Men jag vägrar klä ut mig till Prinsessan Leia, där går min gräns!
Alltså, jag bara älskar henne!
Husägare!
Så då var det klart! Besiktningen gick bra och vi hade världens bästa besiktningsman. Barry Persson heter han och vi var jättenöjda med honom. Besiktningen tog drygt 3 timmar och han gick igenom och förklarade allt så att det inte var nånting som vi inte fattade. Det var lite fukt på vinden men Barry tyckte inte det var nåt stort, vi skulle göra lite åtgärder inneifrån huset sen skulle det bli bra.
Så att nu är det bara spänd förväntan därhemma tills vi äntligen ska få komma till vårt hus som vi letat efter typ 1 år. FINALLY! Jag sa till Kevin att jag ser fram emot det så sjukt mycket och att det ska bli skitkul. Han tyckte samma sak naturligtvis. Fastän han köpt hus ett par gånger innan så tycker han att detta känns mer speciellt. Vi har ju egentligen vetat innerst inne att det skulle bli vi två till slut :)
För mig känns det som om jag har hittat hem. Jag känner mig tryggare med mig själv och jag känner mig trygg med vårt liv tillsammans. När jag träffade Kevin nu i vuxen ålder så tänkte jag direkt att "this is it". Han däremot, hade ju lite andra tankar. Han säger att han tvivlade ofta på mig i början. Jag levde ju ett lite annorlunda liv, speciellt med tankte på att jag inte lagade mat och jag vägrade i stort sett diska för hand hemma hos honom för "jag hade diskmaskin hemma, det finns en anledning till det". Ja, det var väl mycket så att jag hade varit singel länge och hade inte behövt anpassa mig till nån annan, inte till nån kille som ville veta vad jag gjorde hela tiden och speciellt inte till två barn som aldrig lämnade mig i fred med min ensamtid. Men nu går det bra. jag har anpassat mig till att leva med andra än bara mig själv men jag erkänner,
det ska bli skönt att få diskmaskin igen ;)
Sov gott min älskade kisemise
Allting har ett slut, det finns ingen som lever förevigt. Även om man ibland vill att det ska vara så.
Jag och Mulles vägar korsades genom en gammal arbetskamrat som jag satt bredvid när jag jobbade på Relacom en gång i tiden. Hon beklagade sig en dag över att hennes bästa kompis hade en katt som råkade illa ut. Grannarna var inte snälla vid honom utan kastade sten när han gick in i deras trädgårdar och var allmänna katthatare. Precis då hade jag flyttat ihop med min dåvarande sambo och vi hade redan skaffat en katt via KKS (http://www.kks.nu gå in och skänk lite pengar eller hjälp en katt!!) och hade väl egentligen inte tänkt ta en till. Men hon sa att dom var tvugna att avliva den om dom inte hittade någon som kunde ta över honom.
Jag gick hem till min sambo och flaxade lite med ögonfransarna och några dagar senare kom Mulle hem till oss. Dom tre första dagarna låg han under vår säng och kom bara ut på natten och åt.
Till slut började han komma fram mer och mer och sen var han överallt, hela tiden. Han ville helst ligga uppe i famnen konstant, även om man stod i köket och lagade mat. Men katten som vi fick från KKS, Zelda hette hon, var en sköldpaddsfärgad, bestämd liten dam. Hon var hela tiden alfa-katten i huset och Mulle hade en passiv roll. Han bara myste.
När jag separerade från den sambon delade vi på katterna och jag fick med mig Mulle. När vi flyttade in i min lägenhet blev han en helt annan katt. Nu var det ju han som styrde och ställde och han levde rövare med mina grannar och alla kaninerna utanför. Detta har ni ju läst om en hel del i bloggen.
Mulle var mitt allt och i fyra långa år gjorde vi ingenting annat än att myste på soffan och bråkade om vem som skulle ha störst plats och flest kuddar i sängen om nätterna. Sen träffade jag min nuvarande sambo och till min stora besvikelse så tålde han inte katter. När jag sålde min lägenhet var jag tvungen att hitta ett nytt hem till min älskade vän. Han flyttade ner till Tvillingmamman ett tag med tyvärr fungerade inte det och nu sen i December fick han komma hem till Lillharpan och där han har myst till det ordentligt med Överingenjören.
Han har varit lite halvkrasslig hela tiden, inte ätit osv och i förrigår ringde Lillharpan och sa att det var en tand som var inflammerad och att han borde åka till doktorn för han åt inte ordentligt och drack jättemycket.
Eftersom min pappa precis gått i pension lyckades jag övertala honom att ta honom till veterinären. När dom hade tagit blodprov konstaterade veterinären att Mulle hade blodbrist och dom röntgade då njurarna.
Dom var tre gånger så stora som normalt, det var alltså inte så konstigt att han drack så mycket. Pappa ringde upp mig och berättade och jag fick prata med veterinären som sa att det kommer liksom aldrig att bli bra igen. Härifrån går det bara utför och att vi var tvungna att komma in och ge honom dropp nån gång varje månad och sen oftare, men att det nog var bäst för alla parter om han fick sluta sina dagar innan det blev så illa.
Vi tog beslutet att låta honom somna in, det var sjukt jobbigt och jag gråter när jag tänker på honom men vi fick fina år tillsammans och jag kommer alltid sakna och älska honom med hela mitt hjärta.
Sov gott min älskade vän <3
Huset!
Och dagen innan vi åkte iväg till Stöten så var vi och kollade på ett hus som vi hade höga förväntningar på. Vi la ett bud på det och efter en vecka blev det vårt! Nu ska bara besiktningen gå igenom också så håll för fan alla tummar och tår för att det inte kommer fram några stora grejer!
Från Google street view.
Alltså det är riktigt riktigt fint! Om allt går vägen så flyttar vi in 1 Juli!
Wooooohooooooooo!!
Stöten!
Vi tog en tripp till Stöten som ligger längst bort av alla backar när man kommer till Sälen.
Det var riktigt skönt att komma iväg och få åka lite och vi hade riktigt bra väder. Sol varje dag och bara ett par minusgrader. Det båste bara första dagen som det blåste lite men annars var det vindstilla.
Här kommer lite bilder!
Åkt bil i typ 9 timmar och vi är nästan framme, förväntansfulla!
Gänget samlat utanför stugan. Det var inte ont om snö iallafall!
Fått all utrustning och nu är det dags att ge sig ut i backen!
Första skiddagen gick sådär. Det var ingen skidskola utan vi skulle liksom lära ut själv, jag hade noll tålamod men Kevin var duktigare och efter första dagen så kunde tjejerna ändå ta sig ner ganska bra själv.
Det är visst någon som har en crush på Norrmannen.
Det var lite kallt emellanåt. Norrmannen hade laddat upp med rånar-mask :)
Snygg-Kevin.
iNorrmannen hade det inte lätt med småflickorna..
Hångel i liften
Soooooooooooooool!
Våfflor i backen, gottis!!
Dag 2 och 3 gick tjejerna i skidskola och efter det så hade dom störtlopp nedför backarna. Dom åkte själv i en liten backe och tyckte att vi kunde hålla oss därifrån :)
När vi åkte hem sen så frågade dom när vi skulle åka igen och det är ju ett gott tecken på att dom tyckte det var kul!
Bästa utsikten, jag älskar att åka skidor. Att stå längst däruppe när det är helt tyst och stilla är helt underbart..
Fika sista dagen högst upp på toppen, mys!
Norrmannen tyckte nog att det skulle bli skönt att komma hem :)
"Stugan" som vi fick låna för en billig peng var 160 kvm stor med 14 bäddar.
Det var mer än vi förväntade oss kan man säga! Det såg ut som man tagit ett
reportage från ELLE och placerat det i stugan. Solbyn 20 hette den, helt underbar!
Det var inte så jobbigt att åka hela den vägen ändå. Vi hade den bärbara datorn med oss så tjejerna kollade på film i baksätet så det gick smidigt ändå. Lillharpan tyckte nog det var jobbigast. När vi skulle åka hem så ringde hon min mobil efter 10 minuter och sa att hon hade tråkigt och frågade hur långt det var kvar :)
