Hur man tar hand om sin människa enligt en katt
Såg denna videon och fällde en tår, gud vad katten liknar min älskade Mulle.
Gud, vad jag saknar honom ibland, min lilla älskade katt :((
Organisationsförmågan hos män
Vi har i helgen bytt lokaler på mitt jobb. Många var här och hjälpte till i helgen men jag bojkottade det eftersom jag tycker att jag spenderar tillräckligt många timmar här redan så mina helger är heliga och tillägnade familjen och vännerna.
En sak som jag alltid ifrågasatt är mäns organisationsförmåga. Ja, jag vet att ni så gärna vill organisera allting och att ni tycker det är roligt, men ärligt talat, blir resultatet någonsin bra??
På företaget där jag arbetar finns inte en enda kvinnlig chef. Som vanligt är det män som beslutar vad som ska göras och vad som inte ska göras. Så den här flytten då som gjordes i helgen var det naturligtvis en chef som planerade.
Det resulterade i att när vi idag kom in här allihopa så fanns det inte en enda kniv, gaffel, sked, tallrik, skärbräda eller någonting som skulle likna ett föremål som ska stå placerat i ett kök. Jodå, dom har varit jätteduktiga och köpt in nya köksmöbler (med helt för breda stolar) men eftersom ingen har blivit tilldelad att packa ned köksattiraljerna i den gamla lokalen så står dom fint kvar där.
Toaletterna är en annan sak. Inget toapapper, inget tvål, inga handdukar och ingen soptunna där man ska slänga handdukarna. Efter en spolning så blev det också översvämning på 2 av 4 toaletter så ja, man kan säga att det är allmänt kaos här nu.
Kul.
Det ska också sägas att lokalen vi satt i innan var full till sprängningsgränsen med folk och vi satt nästan ovanpå varandra. Denna lokalen är lika stor, förutom att man plockat bort lite väggar och gjort köket större. Så nu sitter vi nästan ovanpå varnadra fortfarande, plus att man hör allting av vad alla andra säger. För varför ska vi ha väggar egentligen? Det känns onödigt! Jag trodde att man skrotade landskapskontoren efter att man insåg att sressnivåerna höjdes med 110%. Men inte på mitt jobb inte, nejdå, här tar vi det till en ny nivå!
Och allt för att män ska planera och tro att dom är bäst på allting.
Ett gott råd till alla män: Vissa saker ska göras av det kvinnliga könet, såsom all form av koordinering. Vi är gjorda för att korrdinera barn, hushåll och allt däremellan!
Alzheimers
Min man, han är rolig han. Vi tror också att han har en begynnande alzheimers eller demens. Jag vet inte hur vi ska förklara det annars, lite tråkigt att det kommer redan när han är 30. Han kommer ju ha glömt vem jag är innan vi är 40.
För ett par veckor hade han så ont i ryggen så han kunde inte köra egentligen... men såklart skulle han till jobb i vilket fall, vilket resulterade i att hela högra sidan är intryckt och skrapad efter att han kört in i en betongsugga. Så igår skulle vi köra och ställa bilen vid bilverkstaden.
Det var ganska sent på kvällen så när vi kommer hem igen så lägger vi oss på soffan och efter en stund så reser han sig upp och börjar leta överallt.
Jag - Vad letar du nu efter? (Kevin letar alltid efter nånting som han gjort av med, därför är det ett "nu" i meningen)
Han: - Har du sett min mobil?
Jag - Nej?
Han letar i ungefär 20 minuter till och kommer sen på:
Han: - Fan också. Den ligger säkert kvar i min bil, du får köra och hämta den!
Jag: - HAHAHA, Nej, knappast, jag ligger bra här!
Detta resulterar i att han surar och smäller igen dörren och sen får köra in till stan igen och hämta telefonen, som mycket riktigt ligger i bilen, där han själv lagt den.
2 timmar senare ska vi gå och lägga oss.
Han börjar ju bli förkyld där hemma så igår var han och köpte nässpray och lite sånt på apoteket. Jag går upp och borstar tänderna först och uppmärksammar att han lagt nässprayet på vasken. Anledningen till att jag ser det är att han alltid köper sånt med menthol i och jag kan inte använda det, känns fan som hela hjärnan ska explodera.
Jag går in i sängen och lägger mig och jag hör hur han borstar tänderna och sen släcker han i badrummet och springer ner för trapporna. Sen upp igen, in på toaletten och öppnar lådan under vasken, stänger den, och sen springer han ner för trapporna igen.
Han - MEN FÖR HELVETE, VAR HAR DU GJORT AV NÄSSPRAYET??
Jag: - Va? Jag har inte rört ditt nässpray, du har väl glömt det i bilen eller nåt! (Skrattar för mig själv, hade varit ganska kul om han fick köra tillbaka en gång till)
Han: - Nä, jag pallar inte med detta, jag får va utan då.
Jag: - Men ärligt talat, du stod precis inne på toa och borstade tänderna, SÅG DU INTE ATT DET LÅG PÅ VASKEN??
Såhär ser våra dagar ut, alltid, 365 dagar om året letar han efter nånting som han själv gjort av med. Oftast skyller han på mig, eller barnen. Barnen är bäst att skylla på, speciellt den veckan när dom inte är hos oss och kan försvara sig :)
Meeeen, som jag älskar honom, trots att han kommer att ha glömt mig när han är 40 :)
Årets roligaste klipp
Jag hittade dessa hos en kompis på facebook, och jag skrattade så jag fick ont i magen åt båda två:
Jag skrattar lika mycket varje gång jag ser det. Så. Jävla. Ball.
Sponsra Tiffany!
Världens bästa Tiffany Persson är igång igen, ska vi sponsra? :D
Övervåld
Det är så ofta man hör hur folk tycker att ordningsvakter och poliser brukar övervåld.
Ärligt talat tror jag inte särskilt mycket på det. Jag tror inte någon människa skulle orka gå till sitt jobb med inställningen att bruka övervåld var och varannan dag för att det är kul. Då hade man nog gått in i den där kända väggen ganska snabbt. Jag tror inte heller att dom skulle trycka ner en i marken eller sätta handfängsel på någon som inte gör motstånd eller käftar emot. Någonting har ju alltid hänt. Personen är ju i säkert 90% av fallen inte helt oskyldig.
Jag kan tänka mig att både polisens och ordningsvakternas vardag är ganska hemsk och man vet aldrig vad man möts av på en brottsplats eller vad det är för människa som man ska kasta ut från en nattklubb. Man vet inte heller vilka driger han tryckt i sig, eller vad han har för tillhygge innanför jackan.
Detta klippet tycker jag är så jäkla tragikomiskt, bevisar vilka idioter människor blir när man fått i sig en grogg för mycket.
MACKEEEEE!!! Jag undrar om dom killarna är kompisar idag överhuvudtaget.
American fucking Horror Story2
WOOOOHOOOOOOO!!!
Han, Honom, DEN ❤
Jag har läst lite i en blogg idag, som är så full av kärlek och förtvivlan så jag har suttit med gråten i halsen i X antal timmar. Läst lite, tyckt det blev för jobbigt, jobbat, läst lite till, känt hur tårarna byggs upp i ögonen och jobbat lite till.
http://mywifesfightwithbreastcancer.com
Alla foton han tagit på henne genom hela sjukdomen, och den stora kärleken som han känner för henne, man blir helt fast i historien.
Jag känner igen mig i dom småsakerna som han ser hos henne, hur han SER henne, trots att hon håller på att förtvina av sjukdomen och av behandlingen.
Det är dom småsakerna jag ser hos Kevin varje dag.
Hans isblåa, stora ögon som bara blir större när han ska förklara något eller när han sitter framför datorn. Som nästan lyser när det är mörkt. Det är dom jag föll för en gång i tiden.
Hans öron, som står ut som Dumboöron när man ser honom bakifrån (så sjukt gulligt)
Dom gråa håren som börjar sprida sig i hans hår.
Och som jag älskar honom. Och huset. Och vårt liv tillsammans.
Födelsedag
Just det, jag glömde ju gratulera bloggen på 5 års dagen!
Jag startade denna bloggen den 2008-10-31. Får hoppas det blir många år till, så jag kan sitta här och gå igenom alla mina inlägg när jag är gammal och grå och alzheimern tar över minnet :)
Bonusbarn
Jag har funderat. När man får barn eller när man blir inkastad i det som jag blev, så blir man ju helt plötsligt den som ska vara allvetande om allting, den som ska kunna allt om allting, den som ska ge bäst råd, vara smartast, ta hand om dig i vått och torrt.. ja, ni fattar.
Hur blir man det?
Jag har ju råkat ut för några riktigt jobbiga frågor där jag bara vill slita av mitt hår av alla följdfrågor som kommer i från två aldrig sinande källor, med den främsta frågan att vara "Varför då?" som tydligen går att ställa på alla svar man ger.Jag känner en viss orättvishet eftersom jag inte är den riktiga mamman, men bonusbarnens riktiga mamma verkar dodga alla jobbiga frågor. Såsom mens. Nu tror jag att barnen och jag är på ganska samma linje gällande mens. Men det tog riktigt lång tid med många jobbiga frågor innan jag kom fram till en halvsanning som dom kunde acceptera. Så nu har dom bara accepterat att alla tjejer blöder ur snippan, och det inte är farligt, och antingen blir det blod eller en bebis. Där är vi nu..... Bra?
Jehovas Vittnen är en annan sanning med modifikation som jag helt plötsligtvar tvungen att hitta på. När jag nästan dödshotade och skrek åt gubbjäveln som inte tog bort käppen så jag kunde stänga dörren så uppstod en flodvåg av frågor. Jag lyckades måla in mig såpass i ett hörn att det sista den minsta sa var "alltså Karro, jag tror inte ens på att det sitter en man med skägg i himlen och tittar på oss, han skulle ju ramla ner!".
Igår när jag och den minsta chillade på soffan så låg hon och lekte med sin älskade iPhone. Hon har nu börjat hitta var man kan se Youtube-klipp och igår var det nåt fel på telefonen eftersom "den bara stannade hela tiden" när hon kollade på videos. Jag var såhär |----| nära att börja förklara att den måste buffra färdigt innan det gick att titta på hela.
Sen kom jag på att jag hade en hel kväll framför mig med följdfrågor.
Så svaret blev istället: "Ja, det är nog nåt fel, du får kolla på tv istället."
TV. Has been saving parents since 1930.
