FÖRLOSSNING OCH DET DÄRA LILLA LIVET SOM KOM UT, DEL 6

Första morgonen på avdelningen och Kevin gick och hämtade frukost till mig. Jag fortsatte med amningsförsöken men det kom ingen mjölk och bebisen ville inte ta rätt grepp om mitt bröst. Det kom in sköterska efter sköterska som skulle hjälpa mig och det gick inte alls. Till slut fick vi tips om att handla en amningsnapp i gummi som finns på apoteket, så Kevin körde iväg och fixade det. När jag väl fått på den så funkade det bättre, han fick in hela i munnen och kunde suga bättre, men fortfarande inte någon mjölk och det gjorde fortfarande ganska ont.. hela det andra dygnet gick och även fast jag pumpade och pumpade så kom det inte någon mjölk alls. Två, tre droppar kunde det komma och sen inget mer. Eftersm man i sin enfald tror att amningen ska vara lätt och att den bara ska fungera av sig själv så blev jag ju frustrerad och grät när det inte gick och allting kändes helt hopplöst. Jag såg framför mig att han skulle svälta och jag skulle bli världens sämsta mamma. 

 

Iallafall. Andra dagen gick och det sprang sjuksköterskor och barnmorskor inne hos en för jämnan och undersökte mig och bebisen om vartannat. Såret i magen började göra mindre ont så jag kunde komma upp och gå runt och mådde ändå ganska bra. Kevin och tjejerna kom och hälsade på och tjejerna var helt betuttade i den lille bebisen.. Den dagen gjorde dom hälsoundersökning på honom och han var helt frisk föriutom att han hade lite dålig syresättning i sina händer och fötter, men när dom tog om testet några timmar senare så var det bättre så han blev godkänd till slut :) Andra natten kom och då skulle jag sova själv. Bebisen ville inte sova alls, precis som första natten, men vi hade sovit en hel del på dagen så det gick bra ändå. Jag fortsatte pumpa var fjärde timme som dom sa till mig men det kom fortfarande ingenting..

 

Tredje morgonen så kände jag direkt att jag ville åka hem. Jag kände att vi lika bra kunde kämpa med amnigen hemma och såret på magen kändes helt okej så det kändes som om tidenvar inne för att dra oss hemåt. Det var dags för hörselundersökningen och dom gjorde det en gång.. nej, inget resultat.. två gånger, nej fortfarande inget resultat.. för helvete, inte en höselskadad unge till.. när jag kom tillbaka till rummet började jag stortjuta. Jag ringde till Kevin och berättade att han inte hade klarat hörseltestet och han blev helt tyst... Oh nej.. men dom skulle göra det en tredje gång, precis innan vi skulle åka hem.. vi får hoppas på att det går igenom då.. Timmarna gick och vi skulle åka hem och sköterskan kom tillbaka med apparaten.. inget resultat igen.. Dom skulle skicka en remiss direkt till hörselenheten eftersom vi hade hörselskada i släkten.. jahapp.. denna ororn tog lite av glädjen av att han kommit tyvärr.. det gick inte riktigt att släppa det. När Kevin kom och hämtade mig så såg man hur orolig han var. Han bara såg framför sig alla år av kämpande som han haft med båda tjejerna redan och att det skulle upprepa sig..

 

Iallafall så kom vi hem och första natten gick jättebra, han sov som en stock och vaknade bara en gång och ville ha mat. På morgonen sen när vi vknade så jävlar i det värkte det i brösten så jag trodde jag skulle avlida. Nu jävlar kom det mjölk! Bebisen hade fortfarande inget bra grepp men nu fick han i sig min mjölk iallafall, tjoohoo! Men fy fan vad ont det gjorde när han sög, skulle det va så här?