Nu vet ni var ni hittar mig i sommar
Hjärtesorg
Jag följer en hel del bloggar här ute i cyberspacen och en av dom är http://borringebitchen.blogspot.com/
Nilla har på senaste skrivit om att hon varit tillsammans med en gift man som lovat henne guld och gröna skogar och sen lämnat henne helt förstörd när han valde att stanna hos sin fru.
Det jag tänkte skriva om är att det finns så sjukt många moraltanter där ute. Och det finns så sjukt många som anser att det bara är tjejens fel som "stjäl mannen och tar honom från hus, hem och barn". Jag förstår inte hur man kan tycka så? Vad är det för fel på dom personerna? Är mannen i fråga bara en nickedocka som inte har några egna åsiker och inte gör några egna val? För i mina ögon är det hans och enbart hans fel. Eller det är kanske så att hon lurat honom in i förälskelse? Ja, men så är det nog.
Jag har ju själv suttit i den där sitsen så många gånger. Jag har ju nästan aldrig lyckats hitta nån kille som varit singel från början. Nästan alla killar jag träffat dom senaste fem åren har ju varit upptagna. Story of my life liksom. Alla kommer vi ihåg Elvis som i och för sig var singel när vi träffades men som jag sedan fortsatte träffa under hela 1-1½ år som han "var tillsammans" med sin andra tjej (det var egentligen ingen som kunde påstå att det var ett förhållande egentligen). Sen hade vi ju hete snickaren som jag satte på under ett år ungefär som också hade fästmö. Där fanns inte en enda känsla inblandad men det var skoj liksom. Jag fick samma kommentarer då, att jag var ett svin, att jag var en familjeförstörare osv. Jag kan erkänna att jag var ett svin, jag tänkte inte på någon annan än mig själv, men jag lurade inte in killarna till någonting. Dom visste vad dom gav sig in på.
Sist men definitivt inte minst så hade vi ju Kevin som var gift och hade två barn när vi träffades. Då var deras förhållande i stort sett slut redan men ändå. Kevin är en sån kille som tror på kärnfamiljen och skulle egentligen aldrig lämnat sin fru om hon inte behandlat honom som skit. Jag behöver inte gå in på detaljer, alla i min närhet vet redan vad som hänt där och man kan ju säga att hans ex aldrig kommer att vara välkommen någonstans i närheten av någon jag känner. Man behandlar inte sin andra hälft så som hon har gjort, man förstör inte en annan människa så.
Det slutade lyckligt för mig, han valde mig och han valde en framtid med mig. Dessvärre så ser det inte lika ljust ut för Nilla och jag känner verkligen med henne. Jag hoppas på att det löser sig för henne och att hon hittar en kille som verkligen förtjänar henne.
Kram på dig Pernilla!
Nilla har på senaste skrivit om att hon varit tillsammans med en gift man som lovat henne guld och gröna skogar och sen lämnat henne helt förstörd när han valde att stanna hos sin fru.
Det jag tänkte skriva om är att det finns så sjukt många moraltanter där ute. Och det finns så sjukt många som anser att det bara är tjejens fel som "stjäl mannen och tar honom från hus, hem och barn". Jag förstår inte hur man kan tycka så? Vad är det för fel på dom personerna? Är mannen i fråga bara en nickedocka som inte har några egna åsiker och inte gör några egna val? För i mina ögon är det hans och enbart hans fel. Eller det är kanske så att hon lurat honom in i förälskelse? Ja, men så är det nog.
Jag har ju själv suttit i den där sitsen så många gånger. Jag har ju nästan aldrig lyckats hitta nån kille som varit singel från början. Nästan alla killar jag träffat dom senaste fem åren har ju varit upptagna. Story of my life liksom. Alla kommer vi ihåg Elvis som i och för sig var singel när vi träffades men som jag sedan fortsatte träffa under hela 1-1½ år som han "var tillsammans" med sin andra tjej (det var egentligen ingen som kunde påstå att det var ett förhållande egentligen). Sen hade vi ju hete snickaren som jag satte på under ett år ungefär som också hade fästmö. Där fanns inte en enda känsla inblandad men det var skoj liksom. Jag fick samma kommentarer då, att jag var ett svin, att jag var en familjeförstörare osv. Jag kan erkänna att jag var ett svin, jag tänkte inte på någon annan än mig själv, men jag lurade inte in killarna till någonting. Dom visste vad dom gav sig in på.
Sist men definitivt inte minst så hade vi ju Kevin som var gift och hade två barn när vi träffades. Då var deras förhållande i stort sett slut redan men ändå. Kevin är en sån kille som tror på kärnfamiljen och skulle egentligen aldrig lämnat sin fru om hon inte behandlat honom som skit. Jag behöver inte gå in på detaljer, alla i min närhet vet redan vad som hänt där och man kan ju säga att hans ex aldrig kommer att vara välkommen någonstans i närheten av någon jag känner. Man behandlar inte sin andra hälft så som hon har gjort, man förstör inte en annan människa så.
Det slutade lyckligt för mig, han valde mig och han valde en framtid med mig. Dessvärre så ser det inte lika ljust ut för Nilla och jag känner verkligen med henne. Jag hoppas på att det löser sig för henne och att hon hittar en kille som verkligen förtjänar henne.
Kram på dig Pernilla!
Pomp de lux
Denna helgen har det varit fullt ös hela helgen. Igår var jag o Kevin på Kockum Fritid och simmade en kilometer! Sjukt duktiga var vi. Det blev en stund i solariet också. Döskönt. Efter det så skulle Kevin iväg på lagfest eller nåt och jag skulle hem till Lillharpan som blev ett år närmre den magiska 30-årsgränsen. Det blev melodifestival och vin för dom andra. Själv skulle jag upp tidigt och iväg på barnklädesparty med kidsen. Pomp de lux var det som gällde och det är verkligen the shiet. Så jäääkla söta kläder så det är sjukt! Det blev ganska dyrt men det var så gulligt så det gick ju inte att hålla sig. Dessutom har jag suttit och klickat hem en massa barnkläder på Tradera. Det har alltså blivit en dyr dag kan man säga.
Ni kanske undrar om vi inte ska flytta ihop snart? Jodå, vi är numera halvsambos. Det stora problemet är min älskade Mulle som Kevin är allergisk mot. Jag är helt oförmögen att avliva honom och det är än så länge ingen som kan ta hand om honom. Så dom veckorna som någon annan bor här så bor jag hos Kevin helt enkelt :) Mina föräldrars grannars dotter bodde här förra veckan till exempel och nästa vecka ser det ut som att Tvillingmamman bor här. Vi får se hur det slutar, helt enkelt. Det är ganska jobbigt som det är nu men Mulle är ju min bebis, vi har varit ihop längre än vad Kevin har haft sina barn så att det är inte världens enklaste vad man ska göra.
Förhoppningsvis kommer det snart vaccin mot kattallergi. Om typ 10 år.
Just nu sitter jag och väntar på att spela korpenmatch. Vi har samling 20,45 ikväll. Kul. Jäääätteroligt att spela så sent, men what to do liksom? Man måste ju få komma ut och kötta lite.
Tjejerna bara älskar alla mina solglasögon jag har i bilen.
Så jag fortsätter uppladdningen inför matchen här med ryggläge på soffan. Är det inte så man gör?
Det kan inte va lätt att va artist nu för tiden.
Och så var det lördag
Och så var det lördag igen. Tiden går så jävla fort så att man blir livrädd. Jag är redan 30 år och 11 dagar gammal. Jag längtar redan tillbaka till Thailand så att det nästan gör ont i själen och jag sörjer min absoluta favoritartist. Whittan.
Jag utlyste tre dagars landssorg den dagen hon dog. Verkligen. Jag har i tidigare inlägg berättat om hur jag legat och lyssnat på hennes kassetter när jag var liten, på min gamla radio som knappt höll ihop. Hon var.. ÄR... en av vår tids största artister, den största sångerskan. Vem fan var Michael Jackson jämför med Whitney Houston? Han kunde för fan inte ens sjunga ordentligt. Men tyvärr dog hon inte nu. Hennes röst har varit död sedan länge. Tragiskt men sant. Man kan säga att Bobby Brown dödade henne. Och hennes karriär.
Sitter och kollar på Bodyguard i min ensamhet. Har varit barnpassare ikväll. Det gick jättebra. Vi åt pastaälgar och falukorv och sen kollade vi på Wall-E. Eller rättare sagt, dom kollade på film och jag kollade på Whittans begravning på datorn. Kevin trillade in vid 21 och somnade på soffan och jag tvingade precis in honom i sängen eftersom han ska upp på simskola JÄTTEtidigt imorgon. Han och barnen tycker såklart att jag ska följa med, men jag han vänligt men bestämt förklarat att min sömn är viktigare än att dom lär sig simma. Dom förstår inte riktigt vad jag menar eftersom dom tycker att det är fullständigt normalt att gå upp klockan 6 en söndag. Sjukt.
Men idag har vi iallafall varit och åkt skridskor. Jag låg ner mer än vad jag stod upp men Kevin tyckte iallafall att jag var duktig. Han har fått för sig att vi ska köpa rullskridskor till sommaren. Jag undrar om det är något fel på honom och försöker påminna honom om den gubben som jag höll på att ta livet av med skateboarden förra våren när han tvingade mig att provåka. (Jag skulle hoppa av skateboarden men istället sköt jag den rakt fram så den fastnade under en cyklande gubbes trampa så han nästan trillade av cykeln. Jag landade på ena benet på nåt konstigt sätt och sträckte ena sidan på ryggen. Mmmm. Jättekul)
Sötnosar.
Nu ska jag kolla färdigt på Bodyguard i min ensamhet och sen krypa ner bredvid min mysiga badpojke!
Story of my life
Sur badpojke
Varför han är sur?
För att jag har vunnit typ 10 gånger i rad i QuiizMe.
Utmana mig: MissBeatrixKiddo
Borta bäst men hemma är bra det också, del 2
Ja, då fortsätter vi.
Efter vi legat ett par dagar vid poolen i Khao Lak började Kevin bli rastlös och ville göra nånting. Jag som kan ligga stilla i samma position i soffan en hel vecka tyckte att han överdrev. Han ville gärna åka iväg och snorkla och jag var inte alls sugen på att sitta på en båt en hel dag, så han åkte själv iväg till Similan Island som ska ha en av dom bästa dykvattnen i världen. Han tyckte att det var en helt underbar upplevelse och jag är glad att han åkte han såg bland annat jätte-sköldpaddor och delfiner!
Dagen efter så bestämde vi oss för att hyra en moppe och köra runt lite. Det som jag tyckte var lite läskigt är att det är vänstertrafik i Thailand och det är sjukt svårt att ställa om sig i huvet på hur man ska svänga och att man kör på rätt sida om vägen. Så Kevin fick köra. Vilket betydde att då kunde jag luta mig tillbaka på bönpallen och bara peka var vi skulle. Precis vad jag gör bäst liksom.
Utmed vägen hittade vi en skylt med ett vattenfall och bestämde oss för att köra dit. Förmodligen satt skylten lite fel och vi kom in på grus-"vägar" som man mer kan kalla kostigar. Vid ett tillfälle hade halva stigen rasat ner i en bäck och vi funderade allvarligt på var fan vi var på väg. Vi båda började tänka på den där skräckfilmen vi såg för ett tag sen - Wrong Turn - där inavlade monster som bor mitt ute i ingenstans äter upp turister som kört fel. Men fan ta den som ger sig och till slut kom vi fram till vattenfallet.
Vi bestämde oss för att bada där också eftersom vattnet var så fint och vi var helt ensamma. När jag hade gått halvvägs ut så tittar jag ner vid min fot och då kommer där en livs levande kräfta gående bara ett par centimeter från stortån. Jag börjar såklart skrika rakt ut och det blev jag sen mobbad för resten av resan. Hmpf.
Vi körde sen vidare norrut och hittade en nästan helt öde strand, Bangsak Beach. Bara en liten hydda låg vid stranden som severade mat till mestadels lokalbefolkningen. Det fanns inga hotell eller solstolar så lång ögat kunde nå på båda hållen och vattnet var helt kristallklart, det var bara några thailänade som badade. Helt underbart. Här spenderade vi några timmar i solen.
Jag som är helt fruktansvärt livrädd för att bli magsjuk när jag är utomlands kunde inte ens i min vildaste fantasi få för mig att äta nånting från restaurangen på stranden. När man ser att dom diskar tallrikarna i typ världens skitigaste vatten så känns det sådär. Men det är ju såklart säkert där som maten är som bäst. Det är bara i huvet det sitter. Kevin beställde såklart in mat och jag åt också lite, det var ganska gott fastän det ser ut som nåt katten kräkt upp.
Överallt fanns det skyltar med "Tsunami evacuation route" men detta var nog den mest hemsnickrade flyktvägen vi såg. Det fanns också vita stora hus överallt som nog ska fungera som safehouse om en ny tsunami skulle komma.
På hemvägen körde vi också förbi ett minnesmonument som rests mitt inne i skogen. Det såg inte mycket ut för världen, men det var en svensk som designat det!
Efter vi spenderat 7 nätter i Khao Lak drog vi vidare till Phuket och Nai Yang-stranden. Vi checkade in på världens lyxhotell: Indigo Pearl hotel. Om ni någonsin har en eller ett par nätter över i Thailand så tycker jag att ni ska besöka detta hotellet. Helt underbart lyxigt! Vi kom dit samma dag som jag fyllde år och jag fick en egen liten årta serverad på kvällen på rummet.
Här kommer lite lyx från lyxhotellet:
2 stycken vuxenpooler som inte tog in barn under 16 år. Perfekt! Inga skrikande jävla ungar!
Skithärliga pooler.
Eget badkar på balkongen!
Varje kväll klockan 19 kom dom och ställde ut mygg-rökelse på balkongen och bäddade rätt sängen och tömde papperskorgen.
Dom serverade melon i små hopvikta båtar vid poolen och vatten med is ett par gånger om dagen.
Sooool vid poolkanten.
Jobbigt snygg badpojke.
Och här sitter vi, pigga och glada på tåget hem efter 15 timmars resa. Det var minusgrader och snö som mötte oss på perrongen på Kastrup, svinigt kallt!
Och när jag kom hem var det iallafall en som hade saknat mig:
och om man kollar på mina vader så är det nog typ en miljon mygg ungefär som saknar mig i Thailand just nu. Jävla myggjävlar! Och ingenting fungerade för att hålla dom på avstånd!
Så det var vår Thailandsresa. Helt underbart har det varit och vi börjar redan planera nästa lilla utflykt :)
Borta bäst men hemma är bra det också
Då var vi hemma igen. 06,50 landade vi i morse på Kastrup. Klockan är nu 16 men enligt tiden min kropp är inställd på är den 22 så jag börjar bli lite smått nannig. Men det gäller att hålla sig vaken till iallafall 21 ikväll så att man kommer rätt in i tiden. Men vi börjar från början och vi kör väl lite fotokollage eller?
Here we go..
Här har vi precis kommit till Bangkok och tagit oss till vår skytrain-station Asok. Hotellet vi bodde på låg helt okej och det tog typ 10 minuter att gå till skytrain-stationen. Det är ju ett helt perfekt sätt att ta sig omkring i Bangkok. Tåget kommer varannan minut och är sällan eller aldrig försenat. Tågen är nåstan alltid proppfulla men det går fort att ta sig överallt så det är lugnt. Vi kom fram på söndagen och eftersom vi ville hinna med att gå på weekendmarket Chatuchak var det bara att ta tjuren vid hornen och leta upp var vi skulle. Vårt skytrain gick hela vägen och vi skulle hoppa av på endstationen Mo Chit som låg precis vid marknaden. Från tåget så såg man hela marknaden och den är så sjuuuukligt stor! Plåttaket som täckte hela markanden räckte så långt ögat kunde nå på alla håll.
Ja, vi hoppade iallafall av och följde lämmeltåget på rätt håll in på marknaden. Efter ungefär tio minuter hade vi redan noll koll på var vi kom ifrån eller var vi skulle gå. Dom små små gångarna ledar överallt och ingenstans. Men vi spenderade ändå nästan 4 timmar på marknaden och sen skulle vi bege oss in till stora shoppingcentret MBK för att spendera lite mer pengar. Precis innan vi skulle hoppa på tåget köpte Kevin lite mat från en sån vagn som säljer typ kyckling. När jag säger typ kyckling menar jag att det är egentligen ingen som vet vad det är, det kan lika bra vara någons katt som ligger där på grillen. Kevin stoppade glatt in i munnen och gick vidare. Efter ett par minuter hör jag *ulk* *ulk* "GE MIG VATTEN!!" Kevin hällde i sig vatten och förklarade därefter att han hade fått en bit lever i munnen. Och sen hade han stoppat in en bit friterad banan för att kunna svälja skiten, vilket bara gjorde allt värre. Mums liksom.
Vi hoppade på tåget igen och av på Siam där det är gångavstaånd till MBK. Där gick vi loss lite till med plånboken och avslutade med en välförtjänt hamburgare på Burger King :)
Dag 2 körde vi lite sightseeing. Precis utanför hotellet stod det en nisse och sålde taxi så vi prutade till oss en sån och fick åka genom stan i nästan en timme för 200 baht (50 kronor). Billigt! Vi tog oss då in till Wat Pho, Reclining Buddha (eller recykling Buddha som min mamma säger :)
Kevin står och väntar på sina skor. Man får inte ha skor på sig inne i templen.
Vi gick omkring där inne ett tag och kollade på alla guld-buddhor och smyckade tempel och sen gick vi ner till floden för att ta en liten båttur. Vi väntade först på den allmänna färjan som går precis som en buss fast på floden. Men sen tog vi istället en longtailbåt till båt-centralstationen.
Båtchaffisen var ganska cool, vi fick provköra :)
På kvällen skulle Kevin "överraska mig med en grej" och vi åkte iväg ifrån hotellet och glatt oventandes så tog Kevin mig dit vi skulle. Jag kommer inte ens ihåg vad det hette för paniken grävde tag i mig bara vi stod utanför byggnaden - ett skyhögt hotell. "Ska vi in där?" sa jag. ""japp, till översta våningen!" svarade Kevin och tyckte att det var "en cool grej". Jag tyckte inte alls att det var lika coolt och jag kände hur hjärtat bara ville hoppa ur kroppen på mig. Vi tog först en hiss upp till 19:e våningen där man skulle betala och åka vidare. Vi betalde och ställde oss vid nästa hiss för att ta oss upp till 80:e våningen eller nåt liknande. Jag bara kände hur jag blev mer och mer kallsvettig och Kevin undrade vad det var med mig. Grejen är att vi pratat hur många gånger som helst om vad vi ska ge varandra i 30-års present och jag har varje gång sagt att "Ge mig vad som helst utom någon form av höjd-upplevelse". Detta hade han inte ens tänkt på ikväll. Han tyckte bara att det var coolt. Det slutade med att efter vi stått och väntat på hissen i 10 minuter så börjr jag panik-gråta och bara springa därifrån. Kevin fick snällt be om pengarna tillbaka och vi tog oss ner på marknivå igen. Väl nere så rökte jag nog ett halvt paket och grät en stund till. Han ber fortfarande om ursäkt för den "coola" upplevelsen. Det får han göra ett tag till.
Istället tog vi oss till min mammas favvo-restaurang i Bangkok. Cabbages and condoms heter den. Allting är gjort i kondomer på stället och det var faktist coolt! Restaurangen ligger ganska långt in på en sidogata (Soi 12) till den stora huvudgatan Sukomvit. Ändå var det nästan fullsatt när vi kom dit och jättegod mat var det!
Dagen efter drog vi vidare till flygplatsen direkt på morgonen och flög ner till Phuket. Där väntade en transferbuss på oss för att ta oss till Khao Lak. Bilfärden tog typ 1,5 timme och stötdämparna på minibussarna där nere är inte vad dom borde vara. Jag blev sjukt sjösjuk efter typ en kvart och ville bara spy rakt ut men det var bara till att svälja. Fy fan. Som tur är var det svinkallt av ACn i bussen så det gjorde det hela lite bättre.
Vi kom ner lite senare på eftermiddagen och tog första midddagen på hotellets restaurang. Jättegod mat och låg precis ända nere vid stranden. Man kunde till och med sitta och äta på stranden om man ville.
Jag såg nu att vi inte fått med nån bra bild på hotellet från stranden men man ser lite här i bakgrunden. Jag vet att det ser ut som jag kissat på mig, men det var bara resultatet av en mini tsumani som jag inte alls var beredd på när vi tog en kvällspromenad på stranden.
Vi spenderade ett par lata dagar här vid poolen och stranden och bara njöt. Jag odlade lite soleksem och lite munsår och Kevin såg ut som en badpojke som jag skrev i förra inlägget. Så jävla orättvist.
Poolen låg bara 20 meter från stranden, restaurangen och strandbaren och jag kan verklligen rekommendera detta hotellet. Men det var verkligen stället man tog det lugnt på. Fanns inte överdrivet mycket att göra och hotellet (som ägdes av en tysk) var nästan bara bebott av tyska pensionärer. Detta resulterade i att även om Kevin var nuppe med tuppen och nere på stranden för att ta solstolar så var alla upptagna. Det var lite tråkigt. Dom jävla tyskarna måste nästan vara uppe klockan 5 för att roffa åt sig stolarna. Men vid poolen fanns det alltid stolar så det var inte precis så att man blev utan.
Vaaaaaarmt! Efter klockan 12 gick det inte att ligga i solen så parasoll och skugga var tvunget.
Solnedgång!
Snyggo.
Vig som ett kylskåp.
Ser det inte ut som att han står i havet?
Nu tar jag en paus och återkommer imorgon med fortsatt reseberättelse!
Paradiset
Det är många ställen på jorden som just i rätt sekund kan vara ens eget paradis. Detta har varit vårt paradis i ungefär 5 dagar. Kritvit strand, varmt som ett rent helvete (ibland önskar man fram ett moln eller två) och det bästa av allt: färsk ananas. Inte den man köper hemma i affären. Det går inte att jämföra. Färsk ananas köpt på stranden av en kvinna som bär runt på sitt eget kök med två bamburör på axlarna. Hackad på två sekunder till exakta munsbitar. Det är riktig ananas för mig.
Men min hud tycker inte alls det är kul med sol och värme. Men jag har hört att soleksem är inne nu. Skithett. Verkligen.
Och förresten, lägg till ett munsår på det så har ni Karoline efter 5 dagar i solen! Kevin däremot ser ju ut som en badpojke hämtad från senaste Versace- annonsen. ORÄTTVIST!
