"Bakisdag"

Efter ungefär 3 års av ihärdigt tjatande, och ibland knäbedjande, lyckades Kevin igår med konststycket att få med mig till gymmet. Jag har ju sedan vi träffades lagt på mig i runda slängar 7 kilo och på mig sätter det sig nästan bara som en bilring runt magen. Så igår bestämde han med Yoda och hennes man att vi skulle gymma. Det gick bra och var ändå ganska kul. 

Idag är en annan sak. 

Jag har nu varit ute och gått en bra runda för att träningsvärken skulle lossna lite. Eftersom det inte hjälpt att ligga blixtstilla sedan jag slog upp ögonen imorse så fick jag ju nu prova nåt annat. Och det hjälpte bättre. Då kunde jag också passa på att njuta av våra härliga omgivningar. 

Från vårt hus är det dryga 100 meter till Risebergaparken där Bulltofta börjar. Det är ett stort grönt område i Malmö som består av grusslingor och halva Malmös befolkning drar sig hit på helgerna för att springa eller promenera. 

Jag älskar vårt område och jag älskar att en sensommardag som idag bara gå runt och lyssna på musik och försöka hitta korna som finns där på sommaren. 

På vår sida Bulltofta så rinner även Risebergabäcken som jag och min bästis försökte fiska i när vi var små. Det gick sådär :)

Dagens musik

Efter att jag nu landat i soffan igen så har musklerna värmts upp lite så nu känns träningsvärken helt okej. 

Så nu får jag ju belöna mig. 

Med Kexchoklad. 

Och Ballerinakex. 

Smal kan jag bli en annan dag. 

FREEEEEEEEEDAAAAAAAG!!

Då var det fredag igen och äntligen lite sovmorgon! I detta huset får man vara glad när man får sova ostört. På nätterna pågår här vansinnigheter från Mr Phelans sida så det blir inte mycket till sömn. 

 

Under hela vårt förhållande har han till och från pratat, skrikit, sprungit och ramlat ut från sängen men nu är han inne i en period där det är extremt. Han håller på med saker varje natt, ett par gånger varje natt ibland. Inatt till exempel vaknade jag av att han satte sig upp i sängen och höll runt örat sådär som man gör när man inte hör vad någon säger. Först viskade han rakt ut över sängkanten : " Va, vad sa du?" Sen vände han sog om ett par gånger precis som om han letade efter nån. Sen sa han samma sak i normal ton - "Va sa du, jag hör inte?" Fortfarande med handen runt örat. Sen vände han sig om ett par gånger och letade efter nåt och till slut började han skrika -"JAG HÖR INET VAD DU SÄGER!!?" Då fick jag ta tag i honom och säga åt honom att för fan, sluta! Efter ett par minuters skrikande kommer han på sig själv och skrattar lite åt mig och sen lägger han sig ner och somnar om. 

 

Och det tar som vanligt ca 30-40 minuter innan jag kan somna om igen...

 

Härom natten vaknade jag av att han satte sig upp i sängen, tog på sig byxorna och började gå mot dörren. Han går ju alltid upp en timme innan mig men jag tyckte att det var lite väl mörkt för honom att gå upp redan, så jag tittade på klockan 01.05. Suck. Då hade han redan kommit på sig själv och var på väg mot sängen igen. Så tog han av sig byxorna och la sig ner och somnade om på 5 minuter.

 

Och så ligger jag där och vrider och vänder mig igen.

 

Så här håller vi på varje natt nu. Så idag efter jobbet så tog jag en välbehövlig timme på soffan men ögonlocken stängda.

 

Men imorgon är det sovmorgon iallafall, ÄNTLIGEN! Tjoohoooo!

 

 

 

Höst osv

Jaha, då var det en evighet sedan jag skrev igen. Dags att uppdatera er som orkar följa mina få uppdateringar. :)

 

Kattungarna som jag skrev om i det förra inlägget lyckades vi till slut fånga in och ta hem till Lillharpans garage. Det var det enda stället vi hade att förvara dem på så länge, men det var inte så illa. Efter ett par dagar så lade jag ut en annons på Blocket och ett par dagar senare så hade vi lyckats sälja alla fyra. Jag och Lillharpan körde då mamman till världens coolaste veterinär som ligger förbi Malmö Stadion och upp vid Mellanheden. Han hade bara ett pyttelitet rum som han hade allting i. Skrivbord och två "operationsbord". Allting såg bra och fint ut så det var inte det, det var mest att han var en mycket speciell människa.

 

När vi kom ut därifrån så kände vi båda att vi var en upplevelse rikare och om möjligt ännu mer förvirrade än när vi gick in. Vi hade ju förväntat oss, vi som är uppvuxna med Malmö Djursjukhus, att man lämnar katten där och sen gör dom sin magic och sen hämtar man katten igen på kvällen. Här erbjöds vi att vara med vi kastreringen, vilket vi vänligen men bestämt tackade nej till, och vi erbjöds också att titta i mikroskpoet när han hade rensat ut skabb från hennes öron. Det var ju typ det äckligaste som jag sett i hela mitt liv. Som krypande saker, typ sånna som man ser i skolböcker på hur löss och kvalster ser ut... fy fan. Efter det så mådde vi lite illa.

 

Iallafall så blev katten kastrerad till slut och från början hade vi egentligen sagt att vi skulle släppa ut mamman igen eftersom hon var van att bo ute och Rockstjärnans fru skulle fortsätta mata henne. Dock så tyckte Lillharpan att hon cokså skulle få ett eget hem så hon satte ut en ny annons på Blocket. Efter ca en vecka så var det ett par uppe i Småland som höde av sig och gärna ville ta hand om henne. Vi trodde nästan inte på det, men ett par dagar senare var dom nere och hämtade henne och slutet gott, allting gott och 5 katter har nya hem!

 

Jahapp, så det var ju skönt. Samvetet och karmakontot har höjts ett par snäpp :)

 

Vad som inte var så skönt var att jag hittade en knuta i mitt vänstra bröst för någon månad sen. Naturligtvis blir man som tjej både förkrossad och rädd över vad det kan vara och om det är något farligt. Jag blev lite arg på min kropp också för att den failar mig, jag är liksom inte redo att kasta in handduken än..

Men jag gick till vårdcentralen och ja, idiot-doktorn där tyckte knölen var för liten för att jag skulle behöva kolla den. Så jag fick höja rösten och då gav han sig. Han remitterade mig till mammografi på SUS.

 

En vecka senare fick jag en kallelse så och med andan i halsen kom jag inspringande, 5 minuter för sent till tiden som vanligt. Då stod dom och väntade på mig och jag fick gå in och göra en mammografiundersökning direkt. Därefter gjorde dom ultraljud där doktorn hittade en knöl till, precis som om det inte räckte med en liksom.... hon sa att hon inte trodde att det var någonting men att dom tog prover på alla knutor. Så dom stack mig med världens längsta nål inte bara en, och inte bara två, inte heller tre gånger räckte utan FEM gånger stack dom mig mitt i boppen. Vet ni hur ont det gjorde? ONT.

 

Men jag har fått svaret iallafall och det var ingenting, så jävla lättad man blev när doktorn ringde. 

Det är konstigt med sånna här saker, när man själv råkar ut för en sån sak så känns det som man är ensammast om det i hela världen. Ingen har någonsin berättat att dom råkat ut för det och nu när man börjar prata om det så är det varannan man känner som varit och kollat sånt. Jag röstar för mer öppenhet!

 

Ja, annars så har det väl inte hänt så mycket mer i vår del av världen. Just nu spelar barnen Xbox med Kinect och busar med små lejon och håller på, Åttaåringen och jag har varit och shoppat kläder idag på märkesutförsäljningen för Geggamoja för mycket pengar.. och sen var vi och röstade och sen kom hennes kompis från skolan hit ett par timmar och lekte. Nioåringen har varit på kalas och gymnastik, helgerna är fullspäckade när barnen är här,

 

Förra helgen var vi på kräftskiva/YOLO-fäzt hos Norsken och L. Vi stannade kvar till sist naturligtvis, fram till jag inte fick kontakt med Kevin mer. Då kände jag att det var dags att sätta sig i en taxi och dra hemåt.

 

 Här brottas kramas pojkarna, GULLE!

 

På återseende!